If you bite my lip or kiss my neck, I promise to rip your fucking clothes off.

Det är verkligen oskönt att ha mens, men skönt med pw och träning och slipper ju ändå min mens på tisdag (senast onsdag). Jag tror i alla fall att jag ska vara skolflicka nästa helg, dvs kjol och en aning uppknäppt skjorta så att man skymtar bh i spets, men vi får ju se helt enkelt.  
 
Lite random tankar kring sex bara för att:
Jag har ju inte legat med extremt många, men för mig känns det ändå bra. Det viktigaste är dock att ha kul, dvs att man gör det med någon som man kan skratta med så att det känns mindre stelt. När det händer på fyllan är det ju även viktigt att skydda sig osv. Jag tycker ändå att det är bra att variera platser och ställningar så att det blir liv to the sexliv och inte bara i sängen. Alltså testa utomhussex, på helt random ställen, där det finns risk för att bli upptäckt osv. Eller bredvid en kompis som sover över i dubbelsäng (alla delar) så finns det risk för att den vaknar.
 
Beskriver i alla fall min och Damons kvällssysselsättning ganska bra (pga min mens så är det alltså vår bj "vecka"). Men blev även påmind om att jag borde ha en kondom i min bh när jag går ut nästa helg så att jag inte är oansvarig. Man vet ju aldrig vad som händer lixx.
 

Well, you still make sense to me. Your mess is mine.

Mår ej bra, fkn mensbarn, men ska som sagt kolla serier (TVD och PLL) osv så det är soft. 
 
Jag ibland...... (min huvudvärk är osoft):
 
Skön kille, typ lika mogen som jag:

You act like it's you against the world, but it's really just you against yourself.

Jag behöver verkligen sova nu, men kan inte. Just nu är det mycket sömnlösa nätter, men imorgon försöker jag vara mindre depp. Jag ska i alla fall gymma, gå pw, ha seriemaraton och läsa = tar ledigt från mig själv till och med imorgon eftermiddag. Först måste jag bara dumpa allt dåligt så att jag kan få lite sömn. Därför skrev jag lite, mår alltid sämre under höst och vinter:
 
"När sommaren övergått till höst, föll löven till marken och jag itu. Dagar blev allt kortare, mörkret kuvade mina tankar och kylan penetrerade mitt hjärta. Säsongerna påverkade alltså inte bara naturen, utan även min inre melankoli. Jag var trots allt en bra person, men med dåliga vanor"
 
Jag inspirerades alltså av dessa citat som handlar om inre demoner och depression (djup nedstämdhet), och tänkte bland annat på Stephen Kings verk (dock inte poesi, men ändå väldigt mörka berättelser):
 
"I'm not afraid of the darkness. I'm afraid of the silence, where nothing can save me from my own screaming thoughts" - Unknown
 
"Sometimes my demons want to come out to play. If I don't let them, they will raise hell and do all kinds of crazy shit. That's why I write dark poetry. This way, I can almost pass for a sane person the rest of the time" - Just Patty
 
"I stopped fighting my inner demons, we're on the same side now" - Unknown
 
"Creativity is what helps me escape a lot of my demons" - Demi Lovato
 
"As I healed, I gained strength and no longer needed to be carried through my battles because I could walk on my own" - Elizabeth Geffers
 
"If I got rid of my demons, I'd lose my angels" - Tennessee Williams
 
En vacker dag kommer jag alltså kunna övervinna många av mina demoner, men vissa kommer nog aldrig förstå hur mycket jag lidit när jag varit knäpptyst:

Find someone who knows that you're not perfect, but treats you as if you are.

Just nu känner jag mig allmänt uppgiven för att jag gjorde ett misstag, men samtidigt finns det ju värre saker. Jag gick nämligen på promenad, fick med mig en inköpslista och handlade på hemvägen. När jag väl kom hem visade det sig att jag köpt två lättyoghurt vanilj, istället för vanlig vaniljyoghurt, och det var tydligen extremt viktigt att det skulle vara vanlig yoghurt (stod även på lappen, pga att den ogillar lättyoghurt). Nu finns det ju inte mycket mer som jag kan göra åt det, än att jag själv äter den till frukost och har i smoothies, så köper jag vanlig yoghurt nästa gång så att jag slipper klagomål. Det här har alltså hänt två gånger i rad, blir så less på mig själv som har lätt för att bli tankspridd. 
 
Jag har även skrivit min julönskelista. Det är ju inte så roliga saker, men samtidigt nödvändigt:
- SL-kort 90 dagar
- Gymkort (eller del av gymkort) ex. Fitness24seven eller något annat billigt
- Linser för 2 månader (500kr med abonnemang) 
- Fungerande glasögon
 
Älskar att jag ibland blir överdrivet depp och känner mig hjälplös osv pga PMS (+depression), men ska försöka att tänka positivt och skriva klart min debattartikel:

The smart are always asking questions and that's like fucking cancer to religion.

Alltså tre dagar kvar. Jag märker verkligen av mina hormoner och blir depp bara jag hör en låt som berör mig. Samtidigt känner jag mig mest kluven och ifrågasätter allt? Exempelvis min tro:
 
Jag tror ju på saker som är större än mig själv som jag bryter ner till metaforer. Samtidigt ber jag ju inte precis, utan jag gör saker. Därför är jag huvudrollen och inte Gud. Liksom Poindexter, skräddarsyr jag min tro utifrån många olika källor. Både böcker, låtar, filmer, serier och irl. Om religion var mitt enda svar hade jag ju bara gått till kyrkan, men samtidigt hittar jag andra lösningar som fungerar lika bra. Exempelvis att skriva och försöka sätta ord på mina tankar:
 
"Samhället räknar med att folk ställer sig i ledet utan att ifrågasätta något och tror allt de läser i medier eller hör från andra. Bara intellektuella vägrar smälta in; de som fått nog av alla normer och inte passar in. 
 
Därför är jag hellre en splittrad person, vars fragment finns överallt, än någon som accepterar allt materiellt"
 
Jag kan ju inte heller undgå att så många artister och konstnärer, av olika slag, tror på demoner och att kärlek kan övervinna dem. Liksom HP är ett av mina vanligaste exempel, men även i skräckfilmen 'The Conjuring' övervinns mammans demon av kärlek till hennes familj.
 
Det är alltså min tro - mentala demoner (depression, ångest, sorg m.m.) som övervinns av kärlek (förlåtelse, förståelse, acceptans och att inte sätta sig över en annan individ). Wish me luck med debattartikeln btw.

I would rather have a mind opened by wonder than one closed by belief.

Styrelsemötet var intressant och nästa gång (27e november) kommer Sargon De Basso. Jag gick ju även till och från, dvs väldigt exakt 2 mil, men det var skönt med frisk luft. Inatt drömde jag iaf att jag var i Romme och lärde mig att åka slalom. Efter tre dagar åkte jag i röd backe så det hade ju varit vinterns dröm. Tyvärr har jag dock inte råd att lära mig åka skidor ordentligt eller att ens åka skidor så det var ju lite för bra för att vara sant. 
 
Btw, självklart finns det folk som jag verkligen stör mig på, men vi vet ju redan att jag inte är i balans med mig själv till 100 %. En vacker dag, när jag klarar mig utan piller, kanske jag inte stör mig lika hårt på folk som är allmänt otacksamma, blir bortskämda av sina föräldrar (utan att själva göra eller stå för något), eller klagar 24/7. Folk jag respekterar är alltså de som själva jobbar för saker eller som kan vara allmänt depp, men ändå tacksamma trots alla problem.
 
Idag börjar jag i alla fall skriva debattartikeln med en tes som handlar om "frihet till att vara sig själv och stå upp för sina åsikter, oavsett kön, materiell tillgång eller ursprung", dock inte ordagrant. Tänkte mest på hur mycket exempelvis Jimmie Åkesson eller andra politiker har att säga till om, medan folk som inte är lika högt uppsatta, inte heller blir tagna på lika stort allvar. 
 
Så jag, är egentligen osmart och outbildad (2 år efter i utvecklingen):
 

And there it was, everything she ever wanted. She could see heaven, it was real. But it was only a second later that she realised she would have to walk through hell to get there.

Idag är det alltså styrelseträff och jag ska både gå dit och hem (Nacka-Söder). Det blir nog bra och kan bli riktigt intressant.
 
Efter styrelsemötet tänkte jag skriva en debattartikel om frihet och jämställdhet eftersom att det är ämnen som jag återkommer till. Nu skrev jag bara några osammanhängande rader på 2min så jag tänkte ändra typ allt och få med exempelvis rasism (förtryck mellan olika etniciteter), religion (förtryck mellan troende och icke troende). Eventuellt förtryck mellan folk som gör misstag och har många brister, samt de som anser sig vara "flawless" och följer samhällets normer. Framförallt ska jag ju komma på en bra tes, tre klockrena argument och ett motargument (ex. om att samhället skulle bli ostrukturerat, i och med ökad frihet och jämställdhet), samt bättra min grammatik så att jag inte använder ordet 'förtryck' överallt:
 
"Årets val har lett till allt fler ställningstaganden, men i och med valet har det även byggts upp ett större förtryck mot olika folkgrupper. 
 
De kvinnor, som inte anser sig vara feminister, verkar bli förtryckta av andra kvinnor då partiet anses stötta jämställdhet. Men i grund och botten handlar det om att män tar alltför mycket plats, medan kvinnor hamnar i bakgrunden, vilket innebär ett förtryck mot män. 
 
Istället för att förtrycka olika folkgrupper visualiserar jag ett samhälle som präglas av öppenhet och frihet till att våga stå upp, säga ifrån och att vara sig själv, oavsett vad man har mellan benen eller på bankkontot"
 
"What Susie says of Sally, says more of Susie than Sally". Dvs någon som stör sig hårt på andra och har lätt för att bli avundsjuk, är alltså i obalans med sig själv. För om man nu skulle vara i kontakt med sina sinnen och försöka förstå sin och andras livssituation, skulle man ju även förstå bakgrunden till allt och ha färre aggressions problem:

I'm not playing hard to get, I am hard to get.

Idag är jag seg och kan typ få mens precis vilken dag som helst. Ok, har i alla fall skrivit upp mig på Pures gästlista nästa fredag och lördag. Det blir alltså antingen eller, då fredagen kanske inte fungerar, men w/e ska ändå bara SKS. Dvs minus slåss och K vet vi ju inte än, för det kanske bara blir några första basare. Därför räknas jag nog inte som "hard to get" som hånglar runt men i alla fall "hard to keep", men det är ju inte slampigt att hångra runt.
 
I alla fall, har precis insett drömmarnas dröm. Dock väldigt skev, men fortfarande. Tänk liksom om jag var gift och hade barn (helst en son och en dotter), så råkade jag och min framtida dotter vara menstvillingar. För då vet man ju liksom när man ska köpa tamponger och värktabletter och sedan kan ju jag och min dotter gråta framför en romantisk film, pga hormoner, så att min man och hennes framtida pojkvän tröstar oss med hångel och mys så att vi slår flera flugor i en smäll. Liksom dubbeldejt med min dotter samtidigt som båda har mens kan ju inte gå fel.
 
En del av mig längtar ändå tills jag bildar familj med någon som är bra för mig. Mina barn lär ju i alla fall bli jättesöta, öppna och knas ba "mamma/pappa jag har mens om 9 dagar" eller "jag låg i fre" och inga aggressionsproblem, samt många gulliga, men hemliga brev till grannar. 
 

Where there is nothing, there is possibility of everything.

Ok, har försökt att komma på något som jag kan vara på Halloween. Exempelvis. Aina, så har jag bojor eller sjuksköterska så ba "jag har läget under kontroll" eller ängel *oskyldig* eller skolflicka, fast lite "good girl gone bad", men annars så är jag ju bara djävul. Jag hittade btw den bästa beskrivningen för de sexrelaterade baserna dvs "4xF": French, feel, finger och fuck. Men tredje basen är ju nästan mer bj eller hj för min och de flesta tjejernas del, men det går i alla fall att relatera till fyra olika F = mitt mål kommer vara first base tsm med 1-7 pers, men eventuellt gå vidare med en pers. Jag har alltså aldrig heller gått vidare med fler än en pers under en och samma kväll, men det är inget som jag ångrar. 
 
Kände i alla fall Amen på detta. Jag har ju själv inte växt upp med religion, utan fördjupade mig i det när jag letat efter vägar ur min depression. Utöver det har jag ju även fördjupat mig i Estetik m.m. Så enligt min "tro" är det okej att läsa poesi skriven av en alkoholist, samtidigt som jag skriver, letar citat ur Bibeln och knäpper en starköl/lightar en spliff. Därför är det egentligen bara bra att älska och uppskatta många olika saker, hellre det än att klaga, kritisera eller hata. Det viktigaste för mig är alltså frihet till att vara den man vill vara, utan förtryck:
 

We are here to heal, not harm. We are here to love, not hate. We are here to create, not destroy.

Idag är jag depp igen, men är ju alltid det. Jag ska i alla fall kolla på serier, läsa, gå pw, träna på gym och prata med brudarna. Samtidigt har jag också mensvärk så det känns segt, ca 5 dagar kvar.
 
Jag ser mig inte som en "hämndmänniska", men jag antar att jag ibland kan hämnas de som sårat mig mest och under en längre period, dvs i några år. Samtidigt har jag en tendens att såra mig själv på vägen till hämnd så det är egentligen ovärt. Min bästa hämnd vore dock lycka och/eller framgång, men det är ju en lång väg kvar tills jag når dit. Samtidigt uppskattar jag min själsliga framgång mer än materiell framgång. Världen hade varit en så mycket ljusare plats om alla bara berömde och pratade med varandra, istället för om:
 

Write what disturbs you, what you fear, what you have not been willing to speak about. Be willing to be split open.

Gud vad skönt, har gått pw och försökt samla mina tankar innan PLL. Jag vet i alla fall att folk (dvs några få som är äkta mot mig) finns och stöttar mig i mitt beslut och hoppas på en förändring så att jag slipper denna eviga stress och tomhet. Det känns i alla fall skönt nu när jag inte är lika ensam som sist. Då kände jag mig som den mest udda människan på jorden som behövde prata med skolkurator, BUP, och hitta på vita lögner för att jag inte var beredd att prata om allt med vänner.
 
Jag skrev även innan min pw och tänker verkligen på hur skevt samhället kan vara. Folk verkar kunna gå över lik bara för att få tag på framgång eller märkessaker, medan känslor hamnar i bakgrunden. För vem bryr sig egentligen om hur någon mår så länge den klär sig anständigt, bor fint och ler mycket?
 
"Saker var nästan aldrig som de såg ut att vara. Vi levde i ett samhälle där ytlighet innebar innanförskap och allt själsligt ledde till ett utanförskap. Därför, när jag var tyst och uppfattades som tråkig, otrevlig eller allmänt frånvarande, handlade det mer om att jag var deprimerad. Min tystnad var aldrig något personligt, det gjorde bara för ont för att ord skulle kunna formas"
 
"Alla föds med en stark gnista och jag var väldigt speciell som både uppskattade och brann för det mesta. Men med tiden blev jag alltmer förtryckt och min gnista lyste allt svagare tills den bara glödde. Det är just den glöden som jag numer försöker hålla vid liv; den sista delen av mitt barnasinne och all passion som jag kan hämta därifrån"
 
Just nu är jag i alla fall mest trött på att lida och må dåligt, men jag vet att jag kommer vara 1000 gånger starkare när jag tagit mig ur min depression och ensamhet. Btw (något positivt), jag ska i alla fall unna mig ett glas av min dyra märkeslättmjölk från Arla. Den finns att köpa på bland annat ICA, Coop osv och jag tror att det kan bli höstens och vinterns stora trend. Dvs bra om folk mjölkar mycket, men frågan är bara vad.
 

Money attracts the females you want, struggle attracts the woman you need.

Min vinterjacka kostade tydligen 500kr och inte 700-800kr, shit dyr. Skämt åsido, men den är väldigt fin och jag är tacksam. Jag tycker i alla fall att det finns en skillnad mellan pris och värde. Saker som är ovärderliga för mig är exempelvis kärlek, stöd från andra, folk som lyssnar och förstår mig. Som att jag nu ska till föreningen för att lätta på tankar och känslor, samt få hjälp med att skriva ett "avskedsbrev" (tillsvidare) till min pappa. Det känns i alla fall jobbigt. Jag känner mig depp och inga ord kommer någonsin göra det okej. Därför hade det varit så mycket lättare om jag hade en låtsaspappa eller så som kunde ta över själva "papparollen" - sköld, stöttepelare m.m. Men nej tyvärr. Därför kommer jag nog alltid ha ett tomrum inom mig, och bara folk som växt upp med en förälder kan nog förstå den känslan.
 
Bästa <3 Jag drömde btw att jag hade en son som var ca 8 månader gammal och jättesöt. Sedan vaknade jag upp så ba "aa fast nee".
 

Tänk på avståndet mellan fakta och fördom.

Jag dök inte upp till skrivarträffen, men gick en lång och välbehövlig promenad. Jag fick i alla fall stärkande ord av brudarna. Bland annat: "Sara LOVA att du ringer om det är något. Vi vet att du har lätt för att isolera dig när du mår dåligt, men vi, om några, förstår hur det är med din grad av familjeproblem och vi finns här för dig när du behöver oss".
 
Det var i alla fall skönt att höra, men just nu känns det bara knas. Tänk liksom om det här är slutet, dvs att jag träffade pappa för sista gången i somras. Samtidigt var det nog rätt val, men om han någongång skulle förändras och bad om förlåtelse istället för att skylla ifrån sig, då kanske jag skulle ta upp kontakten igen. Imorgon ska jag i alla fall till föreningen för ett enskilt samtal där jag kommer få hjälp med mitt brev till pappa.
 
Typ min största rädsla. Dvs att bli bortglömd bara för att jag inte pratar, syns eller hörs 24/7, utan håller mig ofta i bakgrunden:
 

Forget about your friends, you know they’re gonna say we’re bad for each other, but we ain’t good for anyone else.

Först var jag jättedepp och ba "pallar inte komma idag", men J ringde och ba "joo Sara, vi fattar, lyssnar och kommer självklart vara ett stöd till dig". Därför känns det lite bättre nu, men vi får se. Jag tror i alla fall att jag skriver ett brev till pappa lite senare idag för jag kan liksom inte svara när han ringer. Btw älskar när folk ba "ny vinterjacka för några lax" så kommer jag och ba "ny vinterjacka för 700-800kr från Vila" (dyraste jackan jag ägt har gått på 2000kr), men w/e tycker om den mkt.
 
Jag borde typ vara problembarnens mamma = bara massa problem, men ändå lite charmig emellanåt. Det här handlar ju typ också om mig: "Du rubbar hela min existens. Välkommen":
 

Varje träd har en rot, varje hus en byggd grund. Det är bara min som ryckts bort från mig. Gud, när ska jag bli fridlyst. Slå upp i en bok, hon är en ovanlig art. Så förbjudet att såra, sätt henne tillbaks där hon stod.

Måndag idag = skrivarträff. Det blir nog asbra och spännande med update. Jag har själv inte haft kontakt med min fader på ca 2-3 veckor. Jag har alltså valt att bryta kontakten igen, men vet inte om det framgått någon bra anledning. Därför borde jag typ skriva ett brev eller så, det gör i alla fall ont att prata i tele. Därmed något bra med att gå ända från Nacka till Söder och tillbaka - jag får utrymme att rensa alla mina tankar. 
 
Skrev lite skevt och deppigt, "sitting silently beside a friend who's hurting may be the best gift we can give":
 
"När jag var tyst, pågick ett oväder inom mig. Jag blödde och hade svårt att se rakt. Därför behövde jag någon som tryckte min hand och lyssnade på både mina ord och min tystnad. Någon som brydde sig tillräckligt mycket för att inte lämna min sida när jag var alltför dyster eller nedstämd. Jag visste ändå att det skulle bli bättre, men först behövde jag lägga ned tid på att gå under lite, och blöda, av allt som tidigare sårat mig"

“Neither a lofty degree of intelligence nor imagination nor both together go to the making of genius. Love, love, love, that is the soul of genius"

"The way people see others is a reflection of themselves. Your personality comes through when you talk about others and interact with them. Someone who doesn't know you would be able to tell a lot about who you are based on simple observation"

"Youth is happy because it has the ability to see beauty. Anyone who keeps the ability to see beauty never grows old"