Everybody loves to see it all unfold, ain't nobody giving up. 'Cause nobody gives a fuck. Stand up, break my bones.

LOL (väldigt mycket som är roligt på senaste tiden). Jag har alltså varit sängliggandes sedan jag vaknade och kanske borde öka dosen av antidepp, men vet inte riktigt. Jag tänkte i alla fall överväga det lite. Det känns dock inte jättenice med regn och att jag måste gå från Nacka till söder och från söder till TC för alkohol och från TC tillbaka till Nacka. Därför längtar jag till min första utbetalning så att jag har råd att åka kommunalt. Om jag nämner det här på föreningen kommer de dock tvinga på mig pengar till SL så att jag har råd att åka till stan och hem, men vi får se om jag nämner det eller inte.
 
På dagens skrivarträff ska vi alltså prata om den spända stämningen mellan mig och en annan brud som verkar störa sig ganska hårt på mig. Därför blir det nog riksnice med alkohol efteråt, ska dränka mina sorger. Det blir dock inget fyllecell stuk, men har samtidigt svårt att chilla med dricka, typ sveper/häller i mig allt, och dricker inget för att det är gott, pga min grova stress och ångest.
 
Jag skulle aldrig skada någon fysiskt, men har säkert gjort det psykiskt och sårar ofta folk omedvetet. Det är alltså bara otacksamma, problemfria och bortskämda människor som jag stör mig på:
 

I can make the bad guys good for a weekend.

Knas att jag är nyvaken, sover sjukt oregelbundet. Överläkaren gav mig i alla fall sömnpiller, på faktura, så att jag sover bättre och kan betala för dem lite senare när jag fått min första utbetalning. 
 
Om några timmar ska jag i alla fall gå till Söder för att hänga med brudarna och efter det ska jag träffa två andra tillsammans med några starköl. Sarre = lycklig. 
 

I am terrified by this dark thing that sleeps in me.

Jag är sjukt seg, men ska starta TVD och imorgon väntar skrivarträff, samt häng med två brudar. Det kan ju hända att det blir alkoholrelaterat, men vet inte än, Sarre vill dock dränka sina sorger. På tisdag väntar ju både KRIS samtal och träff med min psykolog. Därför kommer jag att vara så mentalt slut som det går att bli, dvs. kommer stirra in i en vägg resten av dagen (sista samtalet slutar 14). 
 
Om jag kunde förstöra det som förstörde mig, skulle jag bara krossa mig själv
 
"En del av mig ville se folk lida, på samma sätt som de utsatt mig för mental tortyr. Ord, hån och kränkningar som skalat av mitt skinn och förtunnat min psykiska sköld. Därför saknade jag skydd mot allt ont och led obeskrivligt mycket av mitt förflutna"
 
Det är bara folk som genomgått fysisk eller psykisk tortyr, som börjar utsätta andra för det. Annars skulle det saknats en drivkraft till att såra eller förstöra för andra:
 

'Cause you know I love the players and you love the game and I've got a blank space baby, so I'll write your name.

LOL, jag om jag skulle ha en seriös relation nu: pratar med psykolog, chillar gal1 och väntar på att min kille ska komma hem från daglig sysselsättning, sätter på mig bra underkläder eller annat som visar mycket hud (ex naken) och mys resten av dagen (typ film, hångel och sex, om vartannat) och somnar med mitt huvud på hans bröst och sen lite morgonsex i nyvaket tillstånd. Det låter ändå helt ok, för jag är sjukt gosig, jag svär. Men samtidigt så är det svårt att förhålla sig till mig och min bitterhet. Fast det blir ju lättare med tiden, när min ekonomi börjar gå runt m.m. och jag slutar kalla mig själv för Sarre.
 
Det var som girlsens svar på att jag ska prata med psykolog på tisdagar och de ba "vi kan måndag" och jag typ ba "synd, ska till föreningen då :(", men nu ska vi alltså ses efter att jag varit på föreningen. Stackars dem som måste stå ut med mig när jag är fittbitter => annat ord för svår bitterhet (ordet fitta förstärker verkligen allt negativt).
 
Jag gick iaf en mil och har tränat på utegym. Nu ska jag alltså se TVD och gråta över faktumet att mitt Spotify gått ut och jag inte fått någon utbetalning från Försäkringskassan så att jag kan ha premium account. Men det kommer, ska ju ta med mitt fina sjukintyg på tisdag och fråga när bidragen kommer.
 
OMG vad cool Sarre är:
 

I'm the ember that will burn you down, I'm the water that will drown you. I'm a star that's just a black hole now. I'm a terrifying danger, I'm a swallower of anger. I'm the tree that falls that makes no sound, I make no sound.

Sarre får typ damp på allt och alla, är så bitter. Jag fattar inte varför det ska vara så fkn lätt att förhålla sig till folk som mår bra, men inte till mig och andra som har det lite svårare.
 
Det är som när jag och två girls ska planera att ses och jag är typ skitlack och ba "vet inte när jag kan, har jättemycket med psykiatri och KRIS samtal just nu, själv?" och de ba "ok, när kan alla - tisdag?" Och jag ba "på tisdag ska jag till min psykolog - skakar alltid och blir så mentalt trött efteråt, att jag blir sängliggandes resten av dagen". Jag har alltså inte fått svar på det än, det är inte lätt att vara lika bitter som jag är atm. Frågan är om fler varit så bittra att de börjat kalla sig själva för sarre, men det är nice.
 
Idag ska jag iaf gå pw och träna utegym, samt chilla resten av dagen. Jag har fortfarande mens och mensvärk och är sjukt lack. 
 
Om Miley vore grabb skulle jag lätt sugit på första dejten WCE (woman crush everyday, men är egentligen straight):
 

Keep me locked up in your broken mind. I keep searching, never been able to find a light behind your dead eyes.

Sarre (Sara fast lite finare) is back och Hunger Games var helt ok, men nu håller jag på att läsa en bok som heter Som en blomma på månen. Jag rekommenderar verkligen den, sjukt fina texter skrivna av föräldrar som sitter eller har suttit i fängelse. Den följde i alla fall med mig hem, efter förra skrivarträffen, och det är tänkt att jag ska inspireras av texterna. 
 
Sjukt fint:
 
"Jag vet att människan är komplex. Människan säger och gör saker, ibland som hon inte menar. Ofta tar man hänsyn till detta. Ofta vet man att avsikten inte är av ondo. Speciellt då det rör sig om någon av samma kött och blod.
 
Jag har aldrig ställt några orimliga krav. Jag har alltid varit ödmjuk och visat tålamod mot både nycker och utspel. Allt jag velat är att bli älskad. Så mycket jag givit, så lite jag har fått. Så mycket jag försökt, så ofta jag har väntat. Tålmodigt väntat på att bli älskad.
 
Många gånger när det smärtat. Och ofta när det gjort ont, har jag hållit tårarna tillbaka, istället blickat framåt. Glömt och förlåtit. För allt jag velat är att bli älskad. Många gånger har jag undrat. Undrat om det är mig det är fel på. Många gånger studerat andras fäder och funderat varför skillnaden är så stor. Lika fort har jag glömt och lika fort förlåtit. För jag har respekterat "honom". Allt jag velat är att bli älskad. Älskad av min egen far"
 
Ja tack - Maria 4 president <333333 lol jag och mitt liv spårar. 
 

I'm a product of my anger, I'm the bullet in a loaded gun.

LOL, älskar att hela min familj är jättebittra och trycker ner varandra. Tidigare försökte jag i alla fall att vara positiv, men nu är jag precis lika bitter. Min mamma är exempelvis lack på mig för att jag inte gör något om dagarna och därmed har lika händelserika dagar som nätter. När jag ba "jo, men det är för att jag är sjukt depp, har mycket ångest och ingen energi" så ba: "Sara, till och med folk med diagnoser, som har mycket ångest, klarar av mer än vad du gör. Därför kan du varken skylla på diagnoser eller att du mår dåligt".
 
Samtidigt är det ju förståeligt att alla är sjukt bittra med tanke på alla smällar, var och en fått ta. Men jag hoppas att det blir mindre konflikter nu när min ekonomi snart börjar att gå runt och jag börjar få dagliga aktiviteter = prata med psykolog. Livet kan verkligen vara orättvist ibland, men jag försöker att bita ihop och ska ringa pappa i veckan och prata ut, bara för att se om han kan kliva utanför sitt ego.
 
Jag vet även att många stör sig på mig, men kunde inte bry mig mindre - mår bara dåligt om jag låser in allt. Därför tänker jag inte måla upp en falsk eller felaktig bild av mitt liv bara för att bli omtyckt eller tillfredsställa andra. Dagens highlight är i alla fall Hunger Games om några timmar och frågan är hur länge min så kallade relation till grabben håller innan han tröttnar. Vi har ju hållt ihop i en månad nu. Jävligt mycket grattis, seriöst osv:
 

Taking crazy things seriously is a serious waste of time.

Ikväll ska jag se The Hunger Games och innan dess tänkte jag städa mitt rum och gå en pw, men känner mig allmänt tom och energilös. Jag hatar läkare osv av hela mitt hjärta, men är samtidigt tacksam för att de hjälper mig att försörja mig. Samtidigt har jag egentligen behövt den hjälpen under hela min uppväxt pga fattigdom, men bättre sent än aldrig. Det lär i alla fall dröja ca ett år innan jag är redo för jobb eller att plugga vidare, för just nu har jag knappt energi till något. Rehab känns i alla fall bra.
 
Jag (behöver egentligen sex och starköl, men har mens och är sjukt jobbig att vara med
pga bitter):
 

Hellre ökänd än okänd.

Det sköna är att jag har "kraftigt ångest" och "meningsläshetskänslor" enligt en överläkare. Bra Sverige. Jag älskar också när han ba "din pappa verkar ju inte vara så snel" och jag typ ba "han är inte jättesnel, men jag älskar honom ändå". Efter det blev jag alltså kallad på KRIS samtal. Folk i föreningen är iaf glada för min skull och ba "du förtjänar all hjälp och stöd som du kan få och det kommer gå bra för dig. Du är så saklig och kan både stå för dina styrkor och det som gör dig helt fucked up". Dvs fucked up brud här, som får para för rehab, lol.
 
Jag längtar btw till nästa vecka då jag ska ligga och eventuellt utmana grabben i badminton. Han ser framemot att bli krossad och vill att jag ska smasha mycket osv. Livets citat:
Alltså lol, kan inte sluta skratta. Jag och Miley är ju typ lika fucked up, tänk oss som BFFs: 
 

Wait for someone who keeps you sane, but also drives you crazy in all the right ways.

Knas. Mina texter osv fungerade. Rädslan i hans blick när jag ba: tänkte läsa en text som heter 'ärrad för livet'". Han är livrädd för min pappa, ba: "Jag kan tänka mig att det var svårt att växa upp med honom". Oslagbart:
 
 
Nu kommer jag alltså få hjälp med försörjning (SL, medicin och läkarbesök m.m.) Nästa vecka väntar två KRIS-samtal och läkarbesök inom psykiatrin och på tisdag träffar jag min psykolog på arbetsförmedlingen:
 
 
Samtidigt har jag fobi för att bli hel och må bra igen. Jag trivs i motvind och när alla odds är emot mig. Därför är jag orolig för vad som skulle hända om oddsen plötsligt var på min sida. Det kanske låter sjukt. För jag vill ju leva ett normalt liv, men samtidigt vill jag hellre vara rebellisk och obeskrivlig. Resten av dagen blir det iaf TVD och läsning:
 

You catch my eye. Bitch, you wanna fly, I'm so alive. I don't wanna go to school, I just wanna break the rules.

Just nu har jag precis haft en välbehövlig sovmorgon och om någon timme ska jag bege mig till psykiatrin. Efteråt kommer jag vara helt slut, både fysiskt och mentalt, bara för att jag har så svårt att prata om allt. Jag har alltid haft lättare att skriva om det, men det är ju bra att jag försöker bearbeta allt, är dock sjukt bitter och lack på läkaren.
 
Nästa vecka ska jag iaf träffa grabben, tur att jag varit hos UMO och är stolt ägare till skitmånga kondomer. Vi skulle antingen spela badminton eller bara mysa, typ precis vad jag behöver just nu. Sex mmm. 
 

Jag ser tillbaks på mörka moln som heter ånger sorg och skam. Dom kanske krossar mig en dag, men till dess var det jag som vann.

Nu är jag hemma efter 1,25 mil pw, chill på toppen av Hammarbybacken och styrketräning på utegym. Mina chinups har blivit snäppet bättre, klarade 7st i rad, utan vila.
 
Resten av kvällen ska jag iaf läsa och välja ut typ 3 korta och beskrivande texter till morgondagens besök på psykiatrin. Något bra med min mens är att jag kommer vara sjukt bitter, grinig och kör på nolltolerans. Jag är verkligen lack för att han aldrig lyssnar för att förstå mig. Tidigare när jag berättat att jag uppskattat skrivargruppen m.m. Så sa han ex: "Sara, jag tycker att dina intressen är väldigt udda. Du borde försöka smälta in mer, vara mer som folk i din ålder och hänga med vänner dagligen. Annars kommer du uppfattas som konstig". Och när jag ba: "Jag vill leva ett normalt liv, men jag kan inte på grund av allt jag gått igenom privat. Det gör ju mig väldigt annorlunda". Men han ba: "Du kan inte skylla allt på dina problem". 
 
Det är alltså mycket tack vare honom som jag vill vara unik och inte som alla andra. Fallen ängel (btw, fkn älskar Miley Cyrus, hon har blivit så klockren på senaste tiden):
 

But fuck that little mouse, 'cause I'm an albatraoz.

Jag är fortfarande sjukt grinig, men ska gå 1 mil och träna på utegym. Om 24h ska jag i alla fall tillbaka till psykiatrin för att träffa en läkare och varje tisdag kommer jag att prata med en psykolog på AF. Jag älskar dock hur bra koll jag och J haft angående styrelsemötet. Det är nämligen nästa torsdag och inte idag. Vi hann iaf förbereda frågor till Sargon De Basso, så det är ju bra att vi har det avklarat.
 
Det vi tänkte prata med honom om är i alla fall hur anhöriga kan få rätt stöd. Jag tyckte ju själv att de två första åren var värst på grund av psykisk chock, uppgivenhet, sorg, hat, ensamhet och meningslöshet, angående precis allt. Därför skulle jag mått bättre, om jag hade valt att prata med andra, istället för att låsa in allt och vara helt tyst om det i flera år. Idag har jag ju lyckats bygga upp mig mer, men det märks att det är en lång väg kvar tills jag kan leva eTT "normalt" liv. Samtidigt är jag ju inte ensam med att känna såhär, vilket är en lättnad. Men jag vill ju inte heller att fler ska behöva känna att livet plötsligt saknar mening. 
 
Jag var bara tvungen att testa, men resultatet blev ju inte direkt oväntat. Ok:
 

In public, you are his princess. In private, you are his dirty little girl.

Typ hjälp, kvinnor är sjukt läskiga och stelt att jag är kvinna. Jag gick iaf till UMO och har bokat en ny tid den 8 december. Hon tyckte att jag skulle ha spiral, men jag blev livrädd och kommer få p-piller. Hon ba "tell me, har du en partner?" Och jag ba *Gud ta mig härifrån* "aa, det kan man säga". Hon ba "ta lite kondomer" och jag tog en hel näve typ bara för att, så hon ba: "Om du vill så kan jag hämta fler". Men jag ba: "Det är lugnt, hejdå" och drog snabbt, typ sprang. Jag och fobi för läkare, psykologer m.m. ibland alltså.
 
Både jag och J tycker dock att min killkompis är lite väl good guy för mig. Det är ju egentligen bra, men jag behöver mer spänning och blir irriterad på folk som leker/är änglar 24/7 eller har allmänt lätt i livet. Samtidigt känns det ju bättre när jag är fysisk med någon, men jag skulle även behöva sova med någon varje natt. Killar/män kan ändå ge mig ett lugn och det är typ bara för att det känns tryggt pga att de kan försvara mig bättre än brudar. Men mest för att jag har lättare för att sova en hel natt när jag blir omfamnad, plus att det är väldigt gosigt och det är nice att hålla på när man är nyvaken. Jag lovar iaf att jag skulle vara sjukt bra på att ta initiativ till surprise bj eller ligg som flickvän = Maria är till salu. Dock sjukt bitter, men det blir bättre med tiden.
 
En anledning till varför man ej bör lyssna på rykten. Många osäkra människor måste liksom trycka ner andra för att själva framstå som bättre:

You're scared to tell people how much it hurts, so you keep it all to yourself.

Nu är jag alltså hemma från pw 1,5 mil, tränade styrka på utegym och chillade på toppen av Hammarbybacken. Idag började även min mens och jag känner mig sjukt grinig, men imorgon ska jag iaf till UMO för att fixa p-piller.
 
Just nu känner jag mig dock osäker angående min killkompis. Alltså det är nice att hålla på, men han är ju ett dead end (= det blir inget), så det känns halvt ovärt eftersom att jag har så mycket privat med rehab osv. Samtidigt får jag ett kortvarigt lugn efter att jag träffat honom.
 
Vi får se helt enkelt, men jag har iaf pratat lite killar med en av brudarna och imorgon väntar ett styrelsemöte då vi ska lyssna på och ställa frågor till Sargon De Basso.
 
"Askan är den bästa jorden" - Markus Krunegård (och grattis alla män, kvinnor skulle inte överleva utan er):
 

"I could never trust anyone who's well adjusted to a sick society"

"Perhaps a lunatic was simply a minority of one"

"If it's stupid but it works, it isn't stupid"

“Neither a lofty degree of intelligence nor imagination nor both together go to the making of genius. Love, love, love, that is the soul of genius"

"When I am silent, I have thunder hidden inside"

"Youth is happy because it has the ability to see beauty. Anyone who keeps the ability to see beauty never grows old"