How can I be peaceful, I'm comin from the bottom.

- 2Pac igen, kärlek <3
 
Jag fick litt flashbacks från när jag var hemma hos en tjejkompis och hennes mamma såg frågande ut när hon fick ett sms från sin man och ba "jag fattar inte vad han menar, vaddå mindre än 3?" Vi ba "jadu bra fråga" *asg*. Typ ingen kommentar, men i stunden lät det klockrent. 
 
Idag har jag i alla fall lite plugg att göra, lyckades skriva klart tre uppsatser och onlineprov igår, hur skönt? Därför lär jag läsa en del idag och kanske kolla någon film osv, dvs inga konstigheter.
 
Amen.

Do you know what it's like to feel so in the dark. To dream about a life where you're the shining star.

Punktering på cykel och inget busskort = ingen skrivargrupp, FML. Istället skriver jag en presentation och random text, på vår underaktiva blogg, i ett utkast. De kommer i alla fall läsa igenom texterna och se över om de godkänner dem så får vi se hur det blir. Det är ju tänkt att bloggen ska komma igång snart så vi håller på att slipa på presentationer och tänkte typ att vi kan bli "kontaktsyskon" till andra. Dvs att folk kan klicka in på varje person och läsa saker som den skrivit och om man känner igen sig så går det att ha mailkontakt med personen. Kriminalvården vill ju i alla fall stötta oss, länka, lägga upp film med intervju osv. Det går i alla fall framåt, och det blir bättre nu när hösten är igång.
 
Vidare till dagens djupa tankar som idag handlar om trauman. Mitt trauma handlar exempelvis om att jag känner mig avlägsen från andra, även när jag ser människor på nära håll, men mycket handlar om att jag kände mig instängd och blev beslagtagen på all teknik varannan helg när jag var 11-15 år. Jag får även panik när någon skriker, eventuellt kastar saker i väggen eller ser allmänt hotfull ut, tröstar mig och säger "jag älskar dig". Samtidigt kopplar jag även småsaker som havregrynsgröt, Valio sommarbäryoghurt och Fazer rågkusar till negativa upplevelser från den tiden. Allt det och mycket mer kan alltså utlösa mitt trauma då jag typ får panik/känner en stark rädsla och tappar talförmågan. Det varar även olika länge, men det känns som om jag långsamt lär mig hantera det och det här handlar då om mitt liv när jag var 11-15 år, men traumat från den tiden lever ju kvar och oktober-februari när jag var 15år är nog det värsta jag varit med om så jag är alltid sjukt deppig under vinterhalvåret och det kan nog bero lite på vad jag upplevde då.
 
Det underlättar även att höra om andra som upplevt trauman. Exempelvis har jag hört, men inte träffat, en pojke som var hemma när hans pappa greps och polisen stormade in i bostaden. Pojken blev så traumatiserad att han tappade talförmågan och var väldigt fåordig under några år, men tillslut började det släppa och han blev mer social. En dag skulle han i alla fall besöka en anstalt och en person som följde med in i besöksrummet hade glömt lägga undan mobiltelefonen innan säkerhetskontrollen så de stormade in i besöksrummet och tog ifrån mobiltelefonen och pojken blev helt traumatiserad och slutade prata igen för han kopplade ju det till skräcken han kände när polisen stormade in i bostaden några år tidigare. Tänk liksom att uppleva skräcken han upplevde under gripandet varje gång ett gäng, dvs fler än en person, stormar in i ett rum. 
 
Under mina jobbiga år lyssnade jag exempelvis mycket på musik för det lugnade mig när jag var rädd, orolig osv. Och jag blev ju beslagtagen på all elektronik så om någon märkte att jag hade iPod/mp3 blev det sjukt jobbiga konflikter följt av tröst och "jag älskar dig men du måste förstå att du är en dålig person och måste bättra dig".  Men det är i alla fall en reflex, att lyssna på musik när jag mår dåligt eller är rädd/traumatiserad. Därför upplever jag ibland saker 100000 gånger värre än vad de egentligen är när det är något som jag undermedvetet kopplar till mitt trauma och jag tror även att traumat gör att jag har svårt för att känna mig trygg i mitt hem, så det handlar nog ganska lite om hur det faktiskt ser ut nu och mer om hur mitt liv såg ut när jag var 11-15 år och jag vet att jag egentligen är väldigt älskad hemma, men att de kan vara oroliga och överbeskyddande ibland och jag tror starkt på att kärlek kan övervinna rädsla och trauman.
 
Samtidigt försvinner allt annat när traumat tar över, det är lite som en demon av minnen som gör ont. 
 

No one knows my struggle, they only see the trouble.

- 2Pac
 
Coolkille som berömmer mig själv men det går bättre med antidepp och stämningen hemma har  lättat betydligt så det är skönt för det påverkar så himla mycket och jag har kommit en bra bit på studierna. Ca 3 veckor kvar då men har inte rätt lärobok så jag använder ne.se, känns ovärt att spendera 500kr på en lärobok jag bara använder i 3 veckor. Intressant, idag är det i alla fall skrivarträff så jag ska dit och ta med två texter varav en som jag börjar skriva nu. 
 
Drömmigt, men typ hellre ett bibliotek. Nördalert mmm.

The rain water drips through the cracks in the ceiling and I'll have to spend my time on repair. And just like the rain I'll be always fallin', only to rise and fall again.

Det går så bra för mig atm. Eller det går i alla fall bättre nu när jag slipper gå upp ur sängen och ta antidepp för när de börjar verka så kommer jag upp ur sängen och jag har inte orkat städa, men fixade i alla fall lite osv, och ska plugga nu, samt gymma om någon timme. Dessutom stress över att SL kortet går ut idag, dvs ännu en kostnad och jag har inget jobb eller inkomst atm så det är ju verkligen amazing. Iof volontärarbetar jag både i kyrkan och i föreningen, men det gör jag ju av kärlek. Typ depp dag eller vecka eller något. 
 

All this fire in my veins, from a heart that's trapped in my rib cage. Burning through my finger tips, burning everything I kiss.

Från och med nu ska jag börja med en ny rutin, kan iof inte sova, men när jag vaknar har jag ett vattenglas och antidepp precis vid sängen så att jag orkar gå upp tidigare än vad jag gjort de senaste dagarna plus att jag förhoppningsvis tar itu med städning, plugg, m.m, utan att distraheras av hur dåligt jag mår och hur mycket mitt hjärta bara värker osv. Vilket kommer leda till mindre konflikter, winwin. Under dagen som varit så rörde jag mig knappt ur sängen och gick inte utanför dörren trots att jag först tänkte göra det. Imorgon när jag vaknat står eventuellt kyrka, men i alla fall 1,5-2h gym på schemat och det vore ju bra om även städning och studier blev överstökat så att jag kommer ett steg närmare mitt mål och dröm om att flytta hemifrån så att jag kan må bra/bättre. Optimist, javisst.
 
Det svåraste jag vet är typ att skriva eller försöka sätta ord på något jag inte hunnit bearbeta än eller som jag bara känner mig vilsen i, men det kan vara bättre att försöka än att bara låsa in allt så att det blir värre. Jag ändrade lite i föregående text, men det är svårt att ge en tydlig bild av hur jag mådde som 15åring:
 
"Mitt huvud bultar och blodet fryser i mina ådror medan ditt namn vilar på mina läppar. Den ensamma stavelsen väger tungt, skaver och kväver mig. Det är både obeskrivligt och oförståeligt hur en person kan bidra till så mycket smärta. Samtidigt vet jag inte vad som är värst; nu eller då. En iskall fasad eller tiden då du ville se mig lida och visa ånger. Trots allt så älskar jag dig, men känner mig nästan tvungen i och med att vi delar samma blodsband"
 
<3

All this trouble that I know, every swing I take and stone I throw. All the bridges that I've burned, all the new ways that I hurt.

Snart ska jag ut en snabbis, det blir nog skönt. Jag har i alla fall insett att jag måste börja med antidepressiva igen, har nämligen slutat och det märks att jag har svårt att ta mig upp ur sängen utan medicin. Jag vet att det finns fler som mår så dåligt att de behöver piller för att orka gå upp på morgonen och det enda man kan göra är nog egentligen att bita ihop. För jag vet att min jobbiga period kommer göra mig sjukt stark, typ oövervinnerlig. Inte riktigt, men nästan. Det gäller bara att ha rätt inställning och känna att det finns hopp, ljus, kärlek osv som väntar och att man snart är där, bara man orkar gå upp på morgonen, plugga, jobba osv, eller bara göra bra saker som gör att man tar sig vidare i livet.
 
Några oklara rader:
 
"Jag går längs en smågata och ser hur föräldrar omfamnar sina barn, några ungdomar konverserar på en uteservering och ett gammalt par trycker varandras händer. Jag känner mig så avlägsen från dem, men stannar upp i en sekund och märker hur hela min kropp bara skakar. Min första tanke är att skrika rakt ut, men känner mig som stum. Tårar bränner bakom ögonlocken, men de vägrar falla. Jag vill använda all min kraft till att slänga in något i en vägg, men det går inte. Allt jag känner är panik och den väger så tungt att min kropp känns bedövad; som om varenda cell är inställd på avstängning.
 
Ingen verkar se hur tunn och bräcklig väggen mellan mig och traumat är. Det krävs så lite för att förstöra allt jag byggt upp och ibland önskar jag att jag kunde fly, men det går inte. Vissa dagar kan det ändå kännas bra, och det är just de dagarna som det är värt att leva för."
 

Beauty fades, dumb is forever.

- Nina Dobrev, angående varför hon tycker att folk borde fokusera på vad som är i huvudet och inte utanför kroppen. Dvs "du behöver inte större bröst utan läsa bättre böcker" så jag håller med henne men iof har jag redan stora bröst så det är 2 bad. I vilket fall som helst så är det mkt mer attraktivt att vara smart.
 
Inatt drömde jag iaf sjukaste drömmen om att jag var domare på en fotbollsmatch och det var väldigt synd om alla för jag dömde uselt och ville hela tiden vara snel mot alla typ fred på jorden osv. 
 
Btw det kändes sjukt mäktigt när jag fick reda på syftet med föräldramaterialet, under styrelsemötet, dvs som jag hjälpt till att skriva och sammanställa. Jag trodde att det bara var föräldrar inom föreningen som skulle se det men tydligen var det i uppdrag från Kriminalvården som kommer ge ut materialet i utbildningssyfte till föräldrar inom Kriminalvården, dvs kriminella osv. Det känns i alla fall mäktigt för jag vet att materialet kan hjälpa många familjer då det är ord som kommer från hjärtat.
 
OMG en nyckel, duktig detektiv:

The mind of a child is where the revolution begins.

Standard jag att glömma att det är fredag, men ska i alla fall bege mig mot gymmet. Idag blir det mer kondition och mindre styrka än igår, tänkte typ vila från gymmet imorgon (?) och ikväll blir det plugg, dvs uppsats och läsa. Funderar ärligt på att läsa mina barnböcker, dvs Lemony Snickets böcker. Detektiven Sara eller något som försöker lösa mysterium.
 
Saras djupa fredagstankar:
 
"Kärlek, i alla dess former, måste vara det finaste som finns. Oavsett om man är ett mentalt stöd till någon som känner sig ensam, belönar sitt husdjur eller ger en passionerad kyss till någon man tycker om. I en, förövrigt väldigt dömande, hatisk och grå värld, uppskattas nog all omtanke"
 

She's a silver lining lone ranger riding through an open space.

Jag drömde en sjuk mardröm om att jag slutade dricka kaffe och att jag lät det gå flera veckor. Därför har jag varit tvungen att dricka 6 koppar kaffe bara för att försäkra mig om att det var en mardröm. Samtidigt är det ju perfekt med energi när jag ska plugga träningslära och eventuellt gymma eller pw. 
 
Jag älskar i alla fall igår på gymmet då jag gick fram till en grabb som iof var ca 25-30 år och ba "använder du den där skivstången?" och han ba "aa, men du kan ta den så tar jag en lättare" bara för att jag skulle köra squats och tänkte ha 20kgs skivstången i en ställning och sätta på vikter. Jag valde i alla fall att köra med 2x15 viktskivor, dvs 50kg och körde 100reps fördelat på 3 omgångar och jäklar vad han stirrade på mitt ass och till och med gapade. Nästan att jag ba ok, försök att göra det mindre diskret, men sa inget och det kändes ju lite stelt när jag vände mig om efter repsen och han fortfarande stirrade och det blev till ett asskevt leende istället.
 
Styrelsemötet var lite trevligare och nästa möte är i oktober då förhoppningsvis Sargon dyker upp, annars bestämde vi oss för att anpassa oss efter honom, men det är ju nice när en känner honom. Jag fick även grönt för att volontärarbeta i föreningen då jag själv gått i olika grupper och har egen erfarenhet. Första dagen blir troligtvis nästa vecka. Tanken är att jag typ ställer upp när det är pyssel med mindre barn och kanske följer med på ungdomarnas aktiviteter. Samtidigt känns det ju bara sjukt om jag följer med ungdomarna när jag själv gått i gruppen så de äldre vet ju egentligen vem jag är. Men det är ju nice för ibland är det liksom laserdome, minigolf, bio osv. och jag vet att alla jag träffat är trevliga.
 
Typ min lagbok:

If you're naked lost in space and the world lets you down, stand up 'cause you're falling down. If you write a tragedy where you can't be saved, stand up before you hit the ground.

Standard mitt flyt att jag har spanska och styrelsemöte exakt samma tid; 18-20. Jag bestämde mig iaf precis för att gå på styrelsemötet då det är mer sällan och jag vill ju visa framfötterna där och spanskan löser sig. Frågan är bara om jag borde gymma innan eller efter, men funderar nästan på att göra det efteråt för det kan bli riktigt skönt att rensa huvudet. Jag ser i alla fall mer framemot kommande styrelsemöten då jag kommer träffa Sargon de Basso, som bland annat försvarat Persbrandt och Ken Ring, brottsoffer och någon kriminell som kommer berätta om sina egna erfarenheter. Det blir nog riktigt lärorikt ändå. 
 
Vidare till illuminati, borde nästan bli detektiv bara för att jag älskar mystik eller saker som egentligen inte går att bevisa och jag har blivit så insnöad på illuminati att det egentligen bara är sjukt, men fick värsta snilleblixten. När jag var liten läste jag nämligen en bokserie på 13 böcker av Lemony Snicket som handlar om de föräldralösa barnen Baudelaire och jag funderar nästan på att läsa om dem nu, ca 10 år senare, bara för att leta svar. Böckerna handlar i alla fall om tre barn som förlorar sina föräldrar i en brand då deras hus brann ner och i varje bok placeras de i olika hem, men det händer alltid något som gör att de måste flytta. Senare visar det sig att föräldrarnas död bara är en bricka i ett långt och invecklat mysterium, och det visar sig att de varit med i en hemlig grupp där alla fick en likadan guldig kikare och gruppens symbol var ett öga. En i gruppen, som även är en släkting, vill i alla fall se barnen döda, men ingen verkar lyssna eller förstå barnen när de försöker varna andra för deras släkting och hans medhjälpare. Alltså tänk om Lemony Snickets budskap handlar om illuminati, inget man vill missa osv, väldigt spännande. Jag såg även filmen för cp längesen och Jim Carrey är den onda gubben som vill döda barnen. OMGOMGOMG fortsättning följer.
 
Sara leker djup:
 
"Tänk om livets kontraster bidrar till en komplett världsbild? Liksom vi måste uppleva hat för att förstå äkta kärlek; eller brytas ner av sorg innan vi kan känna genuin glädje. Såsom frihet vore värdelöst utan normer och begränsningar; eller drömmar och fantasi triggas av en grå och trist vardag.
 
Utan brister och olikheter vore vi nog inte lika äkta eller mänskliga, och det som gör ont idag blir morgondagens styrka."
 
Dagens sanning, hela samhället är bakom flötet:

It is not enough to conquer; one must learn to seduce.

OMG vad det känns bra att vara så nära slutbetyg och min högsta dröm atm - att flytta hemifrån. Typ litet bohemiskt ställe eller egentligen vad som helst bara jag kommer iväg så är jag nöjd. Förhoppningsvis läser jag klart träningslära snabbare än på en månad så att jag är done. Jag längtar i alla fall till min frihet då jag slipper få kritik för att jag inte tänker realistiskt, ha utegångsförbud efter 22 och att känna mig som en idiot eller bara höra hur blåst och osmart jag är. 
 
I vilket fall som helst så gick gymmet bra, körde 45min kondition och typ lika mycket styrka. Imorgon blir det gym innan spanskan och efter det blir det ju styrelsemöte som jag ser framemot. Det känns så ballt att jag kan göra min röst hörd och betraktas som ungt inflytande och därmed viktig för föreningens framtid osv. Jag kommer kanske också volontärarbeta där, dvs hoppa in på pyssel osv så det känns ju asbra för jag vet att jag är ett stöd för andra där.
 
Verkligheten är en lögn. Det är typ nu jag också borde göra ögat ("The All-seeing-eye") till min symbol? P&L

Make me your Aphrodite. Make me your one and only, but don’t make me your enemy.

OMG jag är klar med Sociologi, hoppas bara att jag slipper komplettera något, men om det krävs så gör jag ju det. Det är iaf sjukt skönt att jag bara har 100p kvar så träningslära blir ju perfekt. Jag både läser och skriver om sömn och hur den påverkar fysisk- och mentalhälsa, men snart ska jag möta upp J. Båda har litt privat och tar tillvara på all egentid, men behöver typ hämta lite saker osv innan gymmet. Tänkte träna massa styrka, ska bli sjukt biffig till beach -15.
 
Djupt, typ lite illuminati över det hela:

I think I have inherited every soul in the universe. It burns and heals the way fire wounds do.

Jag var asduktig som gymmade och såg skönheten och odjuret igår, tänkte att budskapet kan vara lättare att tillämpa på frågor. Nu ska jag iaf skriva en examinationsuppgift och ett slutprov så är jag done samt smått börja plugga lite träningslära som är en fem veckors kurs men börjar iof plugga spanska imorgon plus att jag har styrelsemöte då och inte idag.
 
Oklart om de syftar på att brudar är samma animagus som Sirius Black och kan byta skepnad till en hund när de vill eller om bilden vill förmedla något annat. Ingen som vet:
 

Vart du vill så fort du kan.

Sociologi är helt ok, är klar med sista uppgiften då jag fick läsa och skriva om människans sexuella drift och lite annat som jag inte lagt på minnet, men minns ju bara det viktigaste ofc, spännande med fysisk och psykisk tillfredsställelse osv. Nu kan jag iaf öppna slutprov och examinationsuppgift så att jag blir helt klar med kursen, men innan jag börjar med dem är ett krav att jag ska se en tecknad långfilm för att kunna tillämpa mina kunskaper på filmen så jag tänkte se Lejonkungen eller Hitta Nemo ikväll. Det är iaf fina, men väldigt sorgliga. Innan jag gör det ska jag i alla fall till gymmet för att köra kondition i 1h eller mer och kanske lite styrka. Jag har iaf lite träningsvärk från styrkan igår men inte så farligt. 
 
Några rader jag skrev medan jag pluggade: 
 
"Våra ord och handlingar kanske reflekterar vår insida mer än något annat. Men jag önskar att du kunde lyssna mer innan du styrde och ställde, eller ens tog dig tid att förstå mina brister och felsteg utan att krympa eller begränsa mig. Innerst inne vet jag att du älskar mig men du visar det på fel sätt och bristerna i vår kommunikation gör att relationen är trasig"
 

Blundar tills jag skymtar lyckan.

OMG vad jag känner att jag kommer ha träningsvärk imorgon men det är egentligen bara nice. Jag gymmade i alla fall i 1,5h, men körde mest styrka, bland annat fällkniven 2x15 med en viktskiva på 15kg och det känns egentligen bara sjukt.
 
Skrivargruppen var dessutom nice, som vanligt och vi blev bjudna på sushi. De andra tyckte att jag skulle skriva så mycket det bara går när det ändå är knas hemma vilket gör att jag känner mig otillräcklig och otrygg i mig själv. Det känns i alla fall skönt att jag hittat ett ställe dit jag kan vända mig där folk fattar hur det är, men samtidigt har jag mött folk som har det betydligt värre än vad jag har det. Exempelvis någon jag knappt pratat med som har en förälder på Fenixavdelningen på Kumla och varje gång den hälsar på måste den vänta på att en port öppnas, gå genom två säkerhetskontroller = av med alla kläder, åka hiss som styrs i ett kontrollrum och tar en evighet, gå igenom sjukt långa korridorer och tillslut vänta på att vakterna öppnar samtalsrummet. Dvs allt det bara för att träffa sin förälder och då får föräldern inte ens röra eller krama sitt barn, plus att samtalstiden är begränsad.
 
Livet kan ju vara bra sjukt ibland men det är coolt att jag faktiskt hjälpt andra med saker jag sagt eller gjort och om det är något jag lärt mig så är det att inte döma innan man vet hela sanningen. Tänk de som läser en tidning eller ser en löpsedel och bara ratar personen utan att tänka på alla känslor eventuella barn till personen krigar med eller ens hur personen själv kämpar för att bli en bra förebild till sina barn och dessutom återanpassa sig till samhället med en stämpel som aldrig går bort. Tänk även att vem som helst kan vara anhörig - personen som knappt säger ett ord i klassrummet, glädjespridaren på jobbet, den du dagligen hälsar på i trappuppgången. Kort sagt: var snel, det är omöjligt att veta vad andra går/gått igenom.
 
Tänkte typ poängtera att jag dricker öl, men inte atm:

“Neither a lofty degree of intelligence nor imagination nor both together go to the making of genius. Love, love, love, that is the soul of genius"

"The way people see others is a reflection of themselves. Your personality comes through when you talk about others and interact with them. Someone who doesn't know you would be able to tell a lot about who you are based on simple observation"

"Youth is happy because it has the ability to see beauty. Anyone who keeps the ability to see beauty never grows old"