A friend is someone who overlooks your broken fence and admires the flowers in your garden.

Jag blev alltså utslängd från Collage, men det var ju inte oväntat. En vakt ba "här ska du gå" och jag ba "men det är ju ut" och han ba "aa precis, du är för påverkad". Jag hann i alla fall träffa Smail från ph och paow, samt hångla med två grabbar, varav paow hängde med en av dem på VIP.
 
Idag ska jag alltså på styrelsemöte och träffa Sargon De Basso. Det känns knas, för jag ser helt förstörd ut, men det löser sig.
 
Btw, jag blir så irriterad. Att folk som varit med i krig, är de enda som kan ha post traumatisk stress, är en fkn myt. PTSD är alltså en känsla av att vara konstant utsatt och att inte ha någon fristad eller trygghet. Därför är det vanligt med missbruk eller andra beroenden för att dämpa stressen och ångesten. En gemensam nämnare i olika KRIS situationer är dock att pengar plötsligt saknar ett värde. För vad gör det om jag går runt i ett par primeboots, när hela min verklighet är trasig? Problemen finns ju kvar - utsidan löser sig i takt med att insidan helas.
 

Counting other people's sins does not make you a saint.

Hej kung Sarre. Hej sara var Händer? Inte mkt. Jag ska iaf inte till solidaritet, jagv ska till collage. Just nu ha jag ha vodka i ett glad men det set ut som vatten :) men jag dricker inte vatten eller iaf inte idag :kr Vi är 5 pers. Hag, två kompisar från badmibton, hennes pojkvän från USA som bara pratar engelska och tycker att svenska låter som "a dying cat" och hennes bäsyacän. Det hlir nice :D inte lite utan mycket nice :))) dvs dett nice ;)) man ba ok. Ha det bra mvh sarre, alltså jag sara men det är väldig likt :) pusshej :$
 
 Mitt busskort är lika mörkt som min själ :((( tårar faller ba, fett synd </3 jag röker klick cigarett alltså mentol.
 

I'm aware that I am rare.

LOL att jag blev kallad "hård och tuff" av den jag pratade med från Tollare. Hon ba "jadu, dagens ungdomar är precis likadana - går i gäng, där typ alla har primeboots eller Hunters, mössor med pälsboll m.m. Pengar verkar vara allt och de flesta glider fram på en räkmacka (växer upp med båtliv, har landställe, reser mycket m.m.). Därför kanske du haft det tufft hittills, men nu går du mot ljusare tider och du är väldigt klok ska du veta". 
 
Mycket fint citat om Kung som ska träna nu och fixa lite starköl som också heter Kung. Söt:
 

You're a victim of your own mind.

Knas, Kung is back. Jag har iaf varit på möte med en från Tollare. De jag kommer vara med är alltså i min ålder och har diagnoser eller svårigheter med att passa in i samhället, pga svår uppväxt. Därför känns det skönt, för jag trivs bättre när jag är med problembarn. Jag fick även ett busskort som är laddat dygnet runt, i tre månader framöver, så jag är obeskrivligt tacksam.
 
De är i alla fall glada över att kunna ta emot mig, som är väldigt klok och insiktsfull (enligt dem), och har haft en sjukt svår uppväxt. Jag kommer alltså att ha träslöjd på måndagar, friskvård på tisdagar och fredagar, egoboost övningar (självbild osv) på onsdagar och bild med en riktig konstnär på torsdagar. Hon sa även att jag kunde visa lite texter för bildläraren, som tydligen är väldigt intresserad av skrivande osv.
 
Ikväll blir det även utgång (Solidaritet) med ett gäng. Jag ska iaf föra med några starköl och vi får se om jag haffar, men jag lär i alla fall inte bli någons hemsläp, för jag vill sova inatt. 
 
Typ jag:
 

We look up at the same stars and see such different things.

Knas, har verkligen flyt nu. Jag gick i alla fall ca 7-8km, tränade styrka, pratade med J och blev uppringd av min psykolog. Jag har tydligen kommit in på Tollare Folkhögskola, dvs deras behandlingsgrupp. Därför börjar jag redan nu på måndag och är där 5 dagar i veckan. Jag börjar alltså 9.30, får skollunch och slutar 11.30 två dagar i veckan, och 14.30 resten av veckan. Varje dag är det även olika teman. Om jag minns rätt så är det träslöjd på måndagar, hälsoinriktat på tisdagar, självstärkande övningar på onsdagar och bild på torsdagar osv. De tycker alltså att det viktigaste är att jag har en daglig sysselsättning, och inte hur stor närvaro jag har. Därför gör det inget om jag är någon timme sen, eller säger att jag bara kan närvara 3/5 dagar i veckan. De tror i alla fall att det här blir bra för mig, då jag även träffar likasinnade, dvs problembarn.
 
Utöver det så får jag även SL-kort som jag ska hämta ut denna vecka. Därför känns det obeskrivligt bra. Jag är så tacksam, för jag trodde att det skulle dröja till efter jul innan jag hade råd med busskort. Busskort är ändå något som jag aldrig kunnat ta för givet. Jag har alltid behövt gå eller cykla till skolan och aktiviteter, men när jag var 13 år började jag få busskort, från och med oktober, då priset var nedsatt. Annars fick jag klara mig på bussremsa, cykel eller promenad och när andra hade moppe osv, så fick jag en ny cykel i 15 års present (den jag har än idag). Fattigdom, eller dålig ekonomi, verkar ju ändå vara en stor anledning till utanförskap och att folk hamnar mellan stolarna. De som har bra ekonomi kan ju lätt ta en spontanbio osv, medan jag/de som har sämre ekonomi får anpassa oss efter omständigheter.
 
Deep osv:
 
"Ibland, tog mina ord slut, och jag märkte hur tomrummet tog över. Jag stirrade in i en vägg, med en klump i halsen och tusentals tankar i mitt huvud. Vad hade jag någonsin gjort för att förtjäna mitt liv?
 
Jag önskade att jag visste svaret på den frågan - varför just jag behövde strida emot mig själv, samt bära en så stor, och odefinierbar sorg.
 
För jag ville egentligen bara fly från mig själv, mitt liv och mina tankar - försvinna till en plats där jag kände mig trygg"
 

All it takes is a beautiful fake smile to hide an injured soul and they will never notice how broken you really are.

Jag är verkligen ovan vid att ha oddsen på min sida, därför blir jag livrädd varje gång det händer. Ibland känns det som en permanent egenskap - alltså att jag flippar ur och fuckar upp, varje gång jag har minsta lilla flyt. Samtidigt är det något jag vill jobba med inom psykiatrin - alltså att våga tro på mig själv och andra, bygga upp en trygghetskänsla och att så småningom kunna leva istället för att bara överleva, men det är som sagt en lång väg dit - en del av mig vill att jag ska må bättre osv, medan jag är så van vid känslan av utsatthet, att jag nästan trivs bäst så.
 
På Capio blev jag i alla fall erbjuden 5st KRIS samtal i 5 veckor framöver. Han jag träffade var sjukt bra, dock väldigt gammal, men vis. Jag läste upp en text: ("Mina ögon dolde mer smärta än vad många kunde ana. De lyste av ensamhet, likt två ljuspunkter som inte hörde hemma på denna jord. När jag var bland folk, kände jag mig alienerad. Det var alltid något extraordinärt med mig och väldigt få kunde förstå mig på djupet. Därför väntade jag inte på att bli sedd, utan snarare respekterad och förstådd") Så han ba: "Det märks tydligt att du har många verktyg, och är väldigt bra på självterapi. Därför behöver du egentligen bara prata, och bolla tankar med andra, så att du inte låser in alla jobbiga tankar och känslor". Han tyckte alltså att skrivandet skulle vara min största prioritering eftersom att jag kan formulera mig och "utrycker mig fint". Utöver det så diskuterade vi även HP, eftersom att jag känner mig väldigt bekväm med att prata om Harry Potter och måste variera mina samtal.
 
Efter det gick jag ju till arbetsförmedlingen och träffade min psykolog. Hon ser alltså att jag behöver rehabiliteras innan jag är redo för arbetsträning/rehabilitering. Därför kommer vi att ses nästa vecka, då jag tar med mig min dagbok. Hon skulle även kolla, om jag kunde vara med i en behandlingsgrupp, på Tollare Folkhögskola. I behandlingsgruppen är det alltså bara folk som hamnat mellan stolarna eller i något slags utanförskap och därmed behöver hjälp för att återanpassa sig till samhället. Därmed är det viktigt att allt jag gör är långsiktigt, då jag är inne i en relativt djup depression och min första utbetalning kommer tidigast i december = måste tillverka egna julklappar om jag nu inte säljer fonder (äger totalt 10 000 kr i sparpengar) eller lånar pengar. SL- och gymkort kan jag ju även glömma till och med början av nästa år.
 
Just nu vill jag egentligen bli tröstad och gosa med grabben, men samtidigt fuckar jag upp det mellan oss, bara för att jag stör mig på att han har det så lätt i livet (jämfört med mig). Det gör ju iof inget, för jag är inte intresserad av honom, men jag behöver bara någon som kan rädda mig från mig själv och tysta mitt inre kaos. Liksom om jag flippar ur, så behöver jag någon som tröstar och håller om mig, eller trycker upp mig mot en vägg och kysser mig. Dvs flyttar mitt fokus till annat. Det var iaf något båda terapeuterna sa idag, alltså att jag måste ha ljuspunkter i min vardag som kan ta fokus, istället för allt dåligt. För just nu lider jag mest bara:
 

Jag är starkast i hela världen och jag har gjort det här förut och jag överlever den här gången också.

FML vet inte hur jag tänker ibland. Jag ska precis till psykiatrin för ett fkn KRIS samtal och efter det har jag 2h paus innan jag ska träffa min psykolog. Livet är ju inte lätt när man blivit utsatt för psykisk misshandel, så länge man kan minnas, men det blir nog lättare med tiden. Samtidigt vet jag inte vad jag gjort för att förtjäna mitt liv, men dagens mående förtjänar jag iaf till viss del. Jag gick iaf till stan osv, men fick skjuts hem av en vän.
 
Fint <3
 

It's hard to impress a girl that grinds just as hard as a dude.

Knas. Min fader är jätteorolig för mig och vill hjälpa mig upp på fötter igen.  Vi pratade i tele så jag ska fota och skicka mitt sjukintyg så ska han se över hur han (och eventuellt släkt) kan hjälpa mig. Jag kanske också kommer följa med när han ska till släkt över jul så att vi kan komma överens om hur han ska hjälpa mig.
 
LOL fullt ös medvetslös, men samtidigt inte. Jag och ölen har iaf samma namn = borttappad broder från en annan moder. (Hoppas det syns för vi ser inte likadana ut bara samma namn). oklart/Darre
 
 
Tystnaden som uppstår, men haters make me famous <333 Svar: hmmn *tänker+ 10^12/10^3 = 1 000 000 000 ggr. Fett synd :( (och ont med att vli tappad) hejdå
 

Everybody loves to see it all unfold, ain't nobody giving up. 'Cause nobody gives a fuck. Stand up, break my bones.

LOL (väldigt mycket som är roligt på senaste tiden). Jag har alltså varit sängliggandes sedan jag vaknade och kanske borde öka dosen av antidepp, men vet inte riktigt. Jag tänkte i alla fall överväga det lite. Det känns dock inte jättenice med regn och att jag måste gå från Nacka till söder och från söder till TC för alkohol och från TC tillbaka till Nacka. Därför längtar jag till min första utbetalning så att jag har råd att åka kommunalt. Om jag nämner det här på föreningen kommer de dock tvinga på mig pengar till SL så att jag har råd att åka till stan och hem, men vi får se om jag nämner det eller inte.
 
På dagens skrivarträff ska vi alltså prata om den spända stämningen mellan mig och en annan brud som verkar störa sig ganska hårt på mig. Därför blir det nog riksnice med alkohol efteråt, ska dränka mina sorger. Det blir dock inget fyllecell stuk, men har samtidigt svårt att chilla med dricka, typ sveper/häller i mig allt, och dricker inget för att det är gott, pga min grova stress och ångest.
 
Jag skulle aldrig skada någon fysiskt, men har säkert gjort det psykiskt och sårar ofta folk omedvetet. Det är alltså bara otacksamma, problemfria och bortskämda människor som jag stör mig på:
 

I can make the bad guys good for a weekend.

Knas att jag är nyvaken, sover sjukt oregelbundet. Överläkaren gav mig i alla fall sömnpiller, på faktura, så att jag sover bättre och kan betala för dem lite senare när jag fått min första utbetalning. 
 
Om några timmar ska jag i alla fall gå till Söder för att hänga med brudarna och efter det ska jag träffa två andra tillsammans med några starköl. Sarre = lycklig. 
 

I am terrified by this dark thing that sleeps in me.

Jag är sjukt seg, men ska starta TVD och imorgon väntar skrivarträff, samt häng med två brudar. Det kan ju hända att det blir alkoholrelaterat, men vet inte än, Sarre vill dock dränka sina sorger. På tisdag väntar ju både KRIS samtal och träff med min psykolog. Därför kommer jag att vara så mentalt slut som det går att bli, dvs. kommer stirra in i en vägg resten av dagen (sista samtalet slutar 14). 
 
Om jag kunde förstöra det som förstörde mig, skulle jag bara krossa mig själv
 
"En del av mig ville se folk lida, på samma sätt som de utsatt mig för mental tortyr. Ord, hån och kränkningar som skalat av mitt skinn och förtunnat min psykiska sköld. Därför saknade jag skydd mot allt ont och led obeskrivligt mycket av mitt förflutna"
 
Det är bara folk som genomgått fysisk eller psykisk tortyr, som börjar utsätta andra för det. Annars skulle det saknats en drivkraft till att såra eller förstöra för andra:
 

'Cause you know I love the players and you love the game and I've got a blank space baby, so I'll write your name.

LOL, jag om jag skulle ha en seriös relation nu: pratar med psykolog, chillar gal1 och väntar på att min kille ska komma hem från daglig sysselsättning, sätter på mig bra underkläder eller annat som visar mycket hud (ex naken) och mys resten av dagen (typ film, hångel och sex, om vartannat) och somnar med mitt huvud på hans bröst och sen lite morgonsex i nyvaket tillstånd. Det låter ändå helt ok, för jag är sjukt gosig, jag svär. Men samtidigt så är det svårt att förhålla sig till mig och min bitterhet. Fast det blir ju lättare med tiden, när min ekonomi börjar gå runt m.m. och jag slutar kalla mig själv för Sarre.
 
Det var som girlsens svar på att jag ska prata med psykolog på tisdagar och de ba "vi kan måndag" och jag typ ba "synd, ska till föreningen då :(", men nu ska vi alltså ses efter att jag varit på föreningen. Stackars dem som måste stå ut med mig när jag är fittbitter => annat ord för svår bitterhet (ordet fitta förstärker verkligen allt negativt).
 
Jag gick iaf en mil och har tränat på utegym. Nu ska jag alltså se TVD och gråta över faktumet att mitt Spotify gått ut och jag inte fått någon utbetalning från Försäkringskassan så att jag kan ha premium account. Men det kommer, ska ju ta med mitt fina sjukintyg på tisdag och fråga när bidragen kommer.
 
OMG vad cool Sarre är:
 

I'm the ember that will burn you down, I'm the water that will drown you. I'm a star that's just a black hole now. I'm a terrifying danger, I'm a swallower of anger. I'm the tree that falls that makes no sound, I make no sound.

Sarre får typ damp på allt och alla, är så bitter. Jag fattar inte varför det ska vara så fkn lätt att förhålla sig till folk som mår bra, men inte till mig och andra som har det lite svårare.
 
Det är som när jag och två girls ska planera att ses och jag är typ skitlack och ba "vet inte när jag kan, har jättemycket med psykiatri och KRIS samtal just nu, själv?" och de ba "ok, när kan alla - tisdag?" Och jag ba "på tisdag ska jag till min psykolog - skakar alltid och blir så mentalt trött efteråt, att jag blir sängliggandes resten av dagen". Jag har alltså inte fått svar på det än, det är inte lätt att vara lika bitter som jag är atm. Frågan är om fler varit så bittra att de börjat kalla sig själva för sarre, men det är nice.
 
Idag ska jag iaf gå pw och träna utegym, samt chilla resten av dagen. Jag har fortfarande mens och mensvärk och är sjukt lack. 
 
Om Miley vore grabb skulle jag lätt sugit på första dejten WCE (woman crush everyday, men är egentligen straight):
 

Keep me locked up in your broken mind. I keep searching, never been able to find a light behind your dead eyes.

Sarre (Sara fast lite finare) is back och Hunger Games var helt ok, men nu håller jag på att läsa en bok som heter Som en blomma på månen. Jag rekommenderar verkligen den, sjukt fina texter skrivna av föräldrar som sitter eller har suttit i fängelse. Den följde i alla fall med mig hem, efter förra skrivarträffen, och det är tänkt att jag ska inspireras av texterna. 
 
Sjukt fint:
 
"Jag vet att människan är komplex. Människan säger och gör saker, ibland som hon inte menar. Ofta tar man hänsyn till detta. Ofta vet man att avsikten inte är av ondo. Speciellt då det rör sig om någon av samma kött och blod.
 
Jag har aldrig ställt några orimliga krav. Jag har alltid varit ödmjuk och visat tålamod mot både nycker och utspel. Allt jag velat är att bli älskad. Så mycket jag givit, så lite jag har fått. Så mycket jag försökt, så ofta jag har väntat. Tålmodigt väntat på att bli älskad.
 
Många gånger när det smärtat. Och ofta när det gjort ont, har jag hållit tårarna tillbaka, istället blickat framåt. Glömt och förlåtit. För allt jag velat är att bli älskad. Många gånger har jag undrat. Undrat om det är mig det är fel på. Många gånger studerat andras fäder och funderat varför skillnaden är så stor. Lika fort har jag glömt och lika fort förlåtit. För jag har respekterat "honom". Allt jag velat är att bli älskad. Älskad av min egen far"
 
Ja tack - Maria 4 president <333333 lol jag och mitt liv spårar. 
 

I'm a product of my anger, I'm the bullet in a loaded gun.

LOL, älskar att hela min familj är jättebittra och trycker ner varandra. Tidigare försökte jag i alla fall att vara positiv, men nu är jag precis lika bitter. Min mamma är exempelvis lack på mig för att jag inte gör något om dagarna och därmed har lika händelserika dagar som nätter. När jag ba "jo, men det är för att jag är sjukt depp, har mycket ångest och ingen energi" så ba: "Sara, till och med folk med diagnoser, som har mycket ångest, klarar av mer än vad du gör. Därför kan du varken skylla på diagnoser eller att du mår dåligt".
 
Samtidigt är det ju förståeligt att alla är sjukt bittra med tanke på alla smällar, var och en fått ta. Men jag hoppas att det blir mindre konflikter nu när min ekonomi snart börjar att gå runt och jag börjar få dagliga aktiviteter = prata med psykolog. Livet kan verkligen vara orättvist ibland, men jag försöker att bita ihop och ska ringa pappa i veckan och prata ut, bara för att se om han kan kliva utanför sitt ego.
 
Jag vet även att många stör sig på mig, men kunde inte bry mig mindre - mår bara dåligt om jag låser in allt. Därför tänker jag inte måla upp en falsk eller felaktig bild av mitt liv bara för att bli omtyckt eller tillfredsställa andra. Dagens highlight är i alla fall Hunger Games om några timmar och frågan är hur länge min så kallade relation till grabben håller innan han tröttnar. Vi har ju hållt ihop i en månad nu. Jävligt mycket grattis, seriöst osv:
 

"I could never trust anyone who's well adjusted to a sick society"

"Perhaps a lunatic was simply a minority of one"

"If it's stupid but it works, it isn't stupid"

“Neither a lofty degree of intelligence nor imagination nor both together go to the making of genius. Love, love, love, that is the soul of genius"

"When I am silent, I have thunder hidden inside"

"Youth is happy because it has the ability to see beauty. Anyone who keeps the ability to see beauty never grows old"