Money attracts the females you want, struggle attracts the woman you need.

Min vinterjacka kostade tydligen 500kr och inte 700-800kr, shit dyr. Skämt åsido, men den är väldigt fin och jag är tacksam. Jag tycker i alla fall att det finns en skillnad mellan pris och värde. Saker som är ovärderliga för mig är exempelvis kärlek, stöd från andra, folk som lyssnar och förstår mig. Som att jag nu ska till föreningen för att lätta på tankar och känslor, samt få hjälp med att skriva ett "avskedsbrev" (tillsvidare) till min pappa. Det känns i alla fall jobbigt. Jag känner mig depp och inga ord kommer någonsin göra det okej. Därför hade det varit så mycket lättare om jag hade en låtsaspappa eller så som kunde ta över själva "papparollen" - sköld, stöttepelare m.m. Men nej tyvärr. Därför kommer jag nog alltid ha ett tomrum inom mig, och bara folk som växt upp med en förälder kan nog förstå den känslan.
 
Bästa <3 Jag drömde btw att jag hade en son som var ca 8 månader gammal och jättesöt. Sedan vaknade jag upp så ba "aa fast nee".
 

Tänk på avståndet mellan fakta och fördom.

Jag dök inte upp till skrivarträffen, men gick en lång och välbehövlig promenad. Jag fick i alla fall stärkande ord av brudarna. Bland annat: "Sara LOVA att du ringer om det är något. Vi vet att du har lätt för att isolera dig när du mår dåligt, men vi, om några, förstår hur det är med din grad av familjeproblem och vi finns här för dig när du behöver oss".
 
Det var i alla fall skönt att höra, men just nu känns det bara knas. Tänk liksom om det här är slutet, dvs att jag träffade pappa för sista gången i somras. Samtidigt var det nog rätt val, men om han någongång skulle förändras och bad om förlåtelse istället för att skylla ifrån sig, då kanske jag skulle ta upp kontakten igen. Imorgon ska jag i alla fall till föreningen för ett enskilt samtal där jag kommer få hjälp med mitt brev till pappa.
 
Typ min största rädsla. Dvs att bli bortglömd bara för att jag inte pratar, syns eller hörs 24/7, utan håller mig ofta i bakgrunden:
 

Forget about your friends, you know they’re gonna say we’re bad for each other, but we ain’t good for anyone else.

Först var jag jättedepp och ba "pallar inte komma idag", men J ringde och ba "joo Sara, vi fattar, lyssnar och kommer självklart vara ett stöd till dig". Därför känns det lite bättre nu, men vi får se. Jag tror i alla fall att jag skriver ett brev till pappa lite senare idag för jag kan liksom inte svara när han ringer. Btw älskar när folk ba "ny vinterjacka för några lax" så kommer jag och ba "ny vinterjacka för 700-800kr från Vila" (dyraste jackan jag ägt har gått på 2000kr), men w/e tycker om den mkt.
 
Jag borde typ vara problembarnens mamma = bara massa problem, men ändå lite charmig emellanåt. Det här handlar ju typ också om mig: "Du rubbar hela min existens. Välkommen":
 

Varje träd har en rot, varje hus en byggd grund. Det är bara min som ryckts bort från mig. Gud, när ska jag bli fridlyst. Slå upp i en bok, hon är en ovanlig art. Så förbjudet att såra, sätt henne tillbaks där hon stod.

Måndag idag = skrivarträff. Det blir nog asbra och spännande med update. Jag har själv inte haft kontakt med min fader på ca 2-3 veckor. Jag har alltså valt att bryta kontakten igen, men vet inte om det framgått någon bra anledning. Därför borde jag typ skriva ett brev eller så, det gör i alla fall ont att prata i tele. Därmed något bra med att gå ända från Nacka till Söder och tillbaka - jag får utrymme att rensa alla mina tankar. 
 
Skrev lite skevt och deppigt, "sitting silently beside a friend who's hurting may be the best gift we can give":
 
"När jag var tyst, pågick ett oväder inom mig. Jag blödde och hade svårt att se rakt. Därför behövde jag någon som tryckte min hand och lyssnade på både mina ord och min tystnad. Någon som brydde sig tillräckligt mycket för att inte lämna min sida när jag var alltför dyster eller nedstämd. Jag visste ändå att det skulle bli bättre, men först behövde jag lägga ned tid på att gå under lite, och blöda, av allt som tidigare sårat mig"

Life can be a bitch, so can I.

Idag har det verkligen inte hänt mycket, men imorgon är det skrivarträff med girlsen och styrelsemötet är typ också denna vecka. Snart ska jag i alla fall gå samma runda som igår - dvs 8km och se nyaste avsnittet av TVD. Trevligt. Btw, det låter verkligen som om jag kommer ha haffmode på Halloween, men det blir nog lite så, ba annars då? och lite urringning lixx. Jag har ju deppat så mycket och inte heller haft råd att gå ut sedan veckan efter att jag fyllde 20år så lite drama borde det ändå bli. Vill egentligen bara ut och ha kul och hoppas på att jag inte har mens då för jag är alltid depp då.
 
Jag vet att så länge jag inte bearbetat allt, kommer jag alltid vara sårbar och lida. Därför är det viktigt för mig att göra det - att gräva till grunden av allt som gjort mig så reserverad och sålla ut det som sårat mig mest. Jag skrev lite slarvigt osv:
 
"Vissa såg inget stopp, utan fortsatte att förtrycka bara för att känna hybris. Där låg även skillnaden mellan mig och dem. Jag brydde mig mer om andra, än mig själv. Samtidigt ville jag inte se dem gå ostraffade och tänkte 'de som gett sig in i leken får leken tåla'"
 
"Det var helhet som skrämde mig mest - känslan av hybris och att vara komplett. Jag hade en fallenhet för trasiga människor, utan skörhet fanns inget jag kunde laga eller älska. Därför hade jag hellre en liten cirkel med problembarn, än en stor cirkel med ytliga relationer. Inget var mer attraktivt än någon som bestod av brister och goda intentioner"
 

Kiss me, it's the law.

Efter massa depp så är jag nu lycklig eller i alla fall glad trots att para avgått. Idag skulle jag egentligen spelat badminton, men har skjutit upp det till ca. nästa vecka pga lätt feber men ser verkligen framemot det. Istället ska jag träffa en av brudarna och hjälpa henne med engelska uppgifter, samt skriva och prata problem. 
 
Skrev lite djupt, men slarvigt på 3 min:
 
"Min största rädsla var att bli utnyttjad - folk drogs till utåtriktade personer och till skillnad från många andra, var min botten väldigt långt ned. Därför drömde jag om ett liv där jag levde och inte bara överlevde, men mina problem gjorde mig förtryckt. Samtidigt som min fasad var mörk och dyster, var den även äkta och unik"
 
Min dröm man <3 = jag. Btw, tänk om min mens börjar senare än 27e oktober så att jag har det på Halloween, men samtidigt kanske den börjar tre dagar tidigare som den gjorde sist. Vi får se helt enkelt, djävulens haff hänger på en skör tråd. Jag ska i alla fall hångla med minst en.
 

I want to be inside your darkest everything.

Jag håller på att gå under av stress och panik, men känner att jag måste ta tag i jobbsökandet och anstränga mig lite mer för att få en stabil ekonomi. Det känns i alla fall allmänt kört:
 
- Jag har inte råd med SL.
- Jag har inte råd med mitt linsabbonemang och äger inga fungerande glasögon (har linser för 5 dagar kvar = får klara mig med min dåliga syn, ca -2,5 och spara till bland annat Halloween utgång).
- Jag har precis råd med teleräkning.
- Jag kommer inte ha råd med julklappar.
- Jag har inte råd med shopping eller att unna mig själv någon form av avslappning.
- Jag har inte råd med gymkort när det gått ut den 4e november. 
 
LML, men det löser sig, ska ju spara pengar till egen bostad. Lycka till Maria, väldigt bra flyt i livet m.m. Jag ska i alla fall kolla med något dagis och sedan får vi se hur det blir med Yasuragi. Jag har i alla fall antidepp, men oklart hur bra de hjälper mig när jag deppar. 
 
Gick iaf 8km och skrev lite efteråt. Jag kanske borde bli poet. Dvs. i framtiden, när jag blivit bättre på att skriva:
 
"Mina ögon dolde mer smärta än vad många kunde ana. De lyste av ensamhet, likt två ljuspunkter som inte hörde hemma på denna jord. När jag var bland folk, kände jag mig alienerad. Det var alltid något extraordinärt med mig och väldigt få kunde förstå mig på djupet. Därför väntade jag inte på att bli sedd, utan snarare respekterad och förstådd"
 

I killed someone you see, I killed the girl who used to be me.

Gårdagen var trevlig, bion blev en kompromiss, men ångrar inte att jag gick med på den. Vi såg Gone Girl, den hade i alla fall många oväntade vändningar och var ganska bra. Sedan gick jag ju också till och från bion, vilket var skönt. 
 
Just nu är det även knas för mamma är trött på att jag inte har någon större aktivitet och att jag inte drar in para. Därför tycker hon att jag ska söka jobb på ICA eller dagis. Yasuragi vore ju bra, men dagis är också helt ok. Samtidigt känner jag mig väldigt slutkörd, både fysiskt och mentalt, pga all stress och depp. Men definitionen av paraknas är ju att inte ha råd med SL, så jag måste se till att lösa den biten. 
 
Amen. Seriedag idag <3 

Para kommer, para går, men Maria består.

Aa tja, livet är ganska fint ändå. Jag har gymmat, gått på promenad och mamma bjöd mig på sushi. Snart ska jag iaf gå till bion (leker Ove och sparar para till räkningar) och efter bion ska jag gå hem, men det är soft med promenad. Just nu lever jag typ för Halloween, vem vet jag kanske får ligg (?) Det är i alla fall bra. Jag kommer få dricka, har sparat pengar till SL, kommer vara full och glad och njuta av livet, (ut)klädd som djävul. Ganska standard, men känner att det passar mig riktigt bra. Maria = syndare.
 

Never kick me when I'm down, because when I'm back up, you're fucked.

Jag ska precis gå promenad, samt gymma litt och ikväll ska jag på bio. Btw 10 dagar kvar, det börjar bli dags. Värktabletter finns i alla fall = väl förberedd.
 
Skrev litt, tb 10min sedan. Någon som gått igenom några år av mobbning, en förälder som behandlat en dåligt och suttit inne, ingen sammanhållning i släkt, para knas, depression och bara massa kritik osv skulle förstå varenda drag jag gjort och även hur liten jag känt mig (ex. hur svart allt var i mitt 15 åriga liv):
 
"Om du tog på dig mina skor och gick i min terräng, skulle du säkert varit likadan - lika sårbar, ensam och introvert. Föreställ dig ett liv där du hade alla odds emot dig, då vore du halvvägs där"
 
Bra skola Maria, styrkekram <3

Beauty may be dangerous, but intelligence is lethal.

Min dag har varit ganska seg, men har fått lite gjort. Jag tjänade bland annat 100kr, dvs para finns (eller inte). Just nu är jag i alla fall taggad inför Halloween och tror att jag går ut på fredagen, dvs 31/10. Jag tänkte vara diket, kommer lixx bli bjuden på dricka som "studentpresent". Dessutom lär jag vara djävul, dvs klänning som jag fått från J eller något så att jag flashar mina bröst och djävulshorn på det. Jag ska även kolla med en vän, utbildad makeup artist, om hon kan sminka mig och fixa håret. Det blir säkert asbra. 
 
Om det är något jag tror på, så är det frihet. Dvs frihet att förändras, samt att få känna - sörja, älska och hata - respektive frihet att få säga och tycka som man vill. Om jag vill ligga bakom ett träd vid en parkeringsplats, på en innergård eller någons tomt, så är det ok. Liksom om jag känner för att satsa på att bygga muskler, läsa poesi eller något annat random. "Bara döda fiskar följer strömmen" (oklara åsikter):
 

Do not mock a pain you haven't endured.

Nu är jag inskriven i arbetsförmedlingen, vilket känns skönt. Jag ska dit den 4e november och känner att jag måste lösa min inkomst som legat på 0kr ett tag nu. Det vore ju nice med anställning på Yasuragi, men vi får se helt enkelt.
 
Jag är ändå tacksam för att jag växt upp utan båtliv, läger (några få), skidåkning, märkeskläder, städerska, landställe osv. Det gör ändå att jag uppskattar saker som pengar inte kan köpa. Våra resor har inte heller varit så påkostade, en vecka till Medelhavet, bortsett från två resor, som varat i två veckor. Jag har varit i USA en gång, Afrika en gång och är fortfarande Asien oskuld. Jag tror även att jag äger ca 4 saker som har något märke, men jag klagar ej.
 
Om jag hela tiden fått allt jag pekat på, och levt utan paraknas, skulle jag inte varit lika insiktsfull eller ens samma Sara som jag är idag:
 
 

I'm tired of getting fucked in ways that don't end with an orgasm.

Idag träffade jag en vän som jag inte träffat på cplänge. Vi gick på promenad, pratade och jag gymmade även efteråt. Mitt gymkort går ut 4 november, har ångest. Imorgon ska jag btw till arbetsförmedlingen och i början av november ska jag till Yasuragi så håll tummarna för att jag får extrajobb där.
 
Skevaste ever, men det känns som om jag precis hade mens och snart har jag ju det igen. Det är fett synd, men den har i alla fall upphört till halloweenhelgen, så man ba "ok, tack för infon." Antingen på fredagen eller lördagen så ska jag till Pure och jag känner mest "välkommen till mina områden". Om jag nu bestämmer mig för att vara djävulen eller bitch så behöver jag ju inte klä ut mig, men vi får se lite vad det blir, ska försöka undvika att vara hora. OMG vad svårt, borde vara hordjävul och citera Veronica Maggio "välkommen in", skämt åsido:
 
 
Och Amen på den:
 

Being honest may not get you a lot of friends but it will always get you the right ones.

Idag är jag sjukt seg men tänkte söka lite olika jobb, måste ha någon form av inkomst. Jag har aldrig varit den som kunnat be om pengar från mina föräldrar eller släkt och jag har inte heller fått en större summa pengar i present. Det är något som gjort mig väldigt självständig då jag/vi inte haft råd med läger, båtliv, landställe, märkeskläder osv som många andra. Det har även lett till en insikt om att pengar inte är allt. Pengar kan liksom inte köpa en stark karaktär, kunskap, kärlek, empati, driv eller uppskattning. Samtidigt är jag lyckligt lottad som fått resa, men för att ha råd med alla våra resor har vi även behövt snåla på alla utgifter. Ändå har det varit nödvändigt då våra resor är en flykt från vardagen och alla problem. Därför kan jag verkligen förstå min mamma ibland, det verkar inte vara lätt att försörja 3pers utan hjälp eller stöd från annat håll.
 
Jag skrev även några rader idag. Folk har inte precis lärt mig att älska mig själv när de hela tiden tryckt på och lyft fram alla mina brister och svagheter:
 
"Om jag verkligen älskade mig själv, hade jag brytt mig mer än att utsätta mig för allt jag gjort. Jag bryr mig i alla fall tillräckligt mycket för att tänka framåt, avsluta studier och försöka ta mig vidare i livet. Inte för att jag har mycket att ta från; mitt lilla hopp är allt jag har. Därför behöver jag bli påmind om alla mina bra egenskaper när jag själv har svårt att se dem"
 

I hold a beast, an angel and a madman in me.

Idag har jag gått 1,2 mil och tränat på utegym. Det känns i alla fall skönt att avsluta dagen med en banan och femte säsongen av PLL. Imorgon förmiddag tänkte jag söka jobb så vi får ju se hur det går. Jag behöver i alla fall en inkomstkälla så att jag har råd med alla räkningar och ett 90 dagars busskort osv. Minns knappt sist jag hade råd med shopping och jag måste typ snåla jättemycket för att ha råd med utgångar. Jag har i alla fall spikat halloween, ska se till att ha kul och försöka undvika att vara hora.
 
Bra tips. Istället för att skriva om andra; lär känna dig själv fullt ut. Det är i alla fall vad jag försöker göra, men jag är ju relativt komplex:
 

“Neither a lofty degree of intelligence nor imagination nor both together go to the making of genius. Love, love, love, that is the soul of genius"

"The way people see others is a reflection of themselves. Your personality comes through when you talk about others and interact with them. Someone who doesn't know you would be able to tell a lot about who you are based on simple observation"

"Youth is happy because it has the ability to see beauty. Anyone who keeps the ability to see beauty never grows old"