Oh, if revenge did move the stars instead of love, they would not shine.

Nu är jag på G mot mitt så kallade hemland och insåg att det finns Wifi så jag överlever nog och lär också uppdatera imorgon. Det är ju inte lätt att vara så saknad och älskad av många. Alla vill nog veta exakt vad jag gör eller så. Jag kommer i alla fall återvända med lite souvenirer, funderar på Finlandia men vet ej. Jag tog även med en Bibel 2000 och är sjukt tacksam för det. Jag tänkte i alla fall studera Bibeln litt nu på båten för alla som undrade. Jävligt oklar människa jag är ibland alltså.
 
Hoppas alla har det bäst i kalla Sverige medan jag tar över gatorna i vårt tropiska och skitvarma grannland. 
  
 

There are stars in your dark side brighter than the sun. Promise me, if you ever catch your breath you will throw it back out to the sea immediately.

Snart ska jag tagga hemifrån, men först packa lite. Jag kommer vara borta från och med denna eftermiddag till och med fredag morgon eftersom en anhörig fyller år så det är tänkt att det ska firas. Dock känns kryssning lite segt men det blir nog bra ändå. Jag kanske uppdaterar imorgon, lär fortfarande göra det innan jag åker, men annars avgår jag till fredag förmiddag då jag berättar allt som hänt under min "händelserika" kryssning. Däremot lär jag ju gå ut på kvällarna så förhoppningsvis är det nice folk men man vet ju aldrig.
 
Något jag ändå ser framemot är att besöka Stockmann i Helsingfors, typ som NK. De brukar i alla fall ha en del badminton och tenniskläder så jag kanske hittar en ny badmintonkjol. Dock är kjolarna ganska korta för de täcker bara en tredjedel av låren, men det är lättare och känns som om jag kan röra mig snabbare när jag spelar i kjol. Däremot är det ju inte kläder som egentligen avgör fotarbete, men ändå. Annars tänkte jag passa på att köpa ett par korta och tighta shorts från Nike som jag kan spela i till sommaren. De verkar i alla fall vara sjukt sköna så det är nice. 
 
Förövrigt är jag mindre bitter idag efter att ha lackat av mig lite igår. Folk är inte så vana av att jag lackar så de blir typ chockade men även jag har en gräns för vad jag tycker är ok. Varning för att jag kommer vara en riktig bitch från och med nu, men behöver dumpa lite ilska och sorg så jag försöker skriva av mig och gymma men lär nog fortfarande vara lite bitchig ibland. 2 bad att det inte finns allergimedicin för de som inte tål mig, men folk klarar sig nog ändå. 
 
 

A doctor once told me I feel too much. I said, so does God. That’s why you can see the grand canyon from the moon.

Idag har varit helt ok förutom att det gör skitont när jag ser Eddie för han är så söt och charmig men jag får inte röra honom. Jag överdriver ej för han är min broder, man (skulle gift mig med honom om jag inte vore allergisk osv) så det är svårt att säga hejdå. 
 
Jag fick typ också snedtändning eller nått och tog ett dopp. Det var skönt och väldigt uppfriskande, men när jag kollade termometer efter doppet så visade den 5 grader så det känns fullt normalt. Jag funderar dock på att ta ett dopp en gång i veckan tills det är vinter igen. Det känns i alla fall vettigt och nice att årets första dopp blev 15 april för nu är det exakt 4 månader kvar tills jag är 20 och något säger mig att jag kommer bli portad från systemet eller så men det löser sig. Utöver det blev det också lite styrketräning på gym så det var trevligt det med och nu har jag hittat fyra böcker med poesi som jag tänkt läsa lite från samtidigt som jag skriver text till tidning. Nice azz.
 
Jag borde ej gå ut ikväll för jag är typ lack på allt och alla så jag är sjukt otrevlig och bitchig idag och jag lär också vara det i några dagar till. Jag kan bara föreställa mig hur badmintonspelet blir på fredag för jag är redan jättebitchig och dålig förlorare på plan. Jag är minst sagt ingen lek när jag är inne i mitt badminton mode. Men lackar typ på mig själv när jag missar eller slår en dålig boll och kan säga lite taskiga eller dåliga kommentarer. Jag är därför ingen trevlig person atm, typ lackar på minsta lilla, men har nog lugnat mig en aning under morgondagen. Eller så kanske jag blir bitter och bitch på heltid, men tror inte det.
 
Andrea Gibbins och Elisabeth Kubler-Ross som är citerade lackar jag däremot ej på, men de är balla så det är ok och finnar och alla som är udda är också bra:
 

You are imperfect, you are wired for struggle, but you are worthy of love and belonging.

Det känns fortfarande sinnessjukt. Typ ser Eddie, vill krama honom men borde inte. Fattar inte hur jag får reda på det här när jag hunnit bli helt fäst vid honom. Jag vill inte att han ska bort. Ingen vill väl sälja sin man och livs kärlek, men om någon vecka eller så kommer jag ju aldrig få se honom mer. Hur jag mår är en annan femma, men jag har ju blivit van vid att må dåligt så det här känns fullt normalt och jag skulle ändå kunna säga att jag mår väldigt bra atm, men jämfört med andra så gör jag ju inte det. Alltid jag och att vara oklar. Mitt liv känns ju inte stabilt i denna stund.
 
Jag tänkte i alla fall packa väskan för att gymma lite och typ hänga på bibliotek eller så för att skriva en text till en tidning som läses av folk på anstalt och anhöriga. Jag tänkte i alla fall hålla mig borta så mycket det bara går så mår jag kanske lite bättre och orkar plugga kurser så att jag får ett helt gymnasiebetyg och kan flytta så småningom. Jag kanske också går ut ikväll, men har inte bestämt mig till 100 ännu. I så fall blir det typ Hellströms, men jag lär veta vid 18 så jag uppdaterar om planer då. Annars är jag ju hemma från kryssningen på fredag, kanske ska till kyrkan på kvällen efter badmintonen och allt det där. Kanske också börjar på badminton snart igen för jag fick den frågan när jag spelade i söndags. Jag kommer ju aldrig bli bra på badminton, men spelar ändå helt ok. Jag kan ju fortfarande stegen och minns hur man ska röra sig på banan, moduler, teknik vid slag och fintar osv. Däremot är min serve starkaste sidan i mitt spel, är sjukt säker på den och risken för att det blir nätboll eller utanför är väldigt liten. Jag är grym på att sikta på linjer så att motståndare tror att den går ut och släpper bollen så hamnar den prick på linjen. Jag lär ju gå ut lördag i vilket fall som helst.
 
Jag och vara rebell ibland azz. De som tidigare tyckt att jag varit bitchig eller fittig tål nog inte mig i denna stund, är typ lite allmänt lack på världen och samhället, men det löser sig. Jämfört med allt jag varit med om så är jag bara ett i-landsproblem. 
 
 

Remind me that the most fertile lands were built by the fires of volcanoes.

Idag har jag känt mig allmänt hängig och seg, men det är skönt att jag vet varför så därför vet jag också att jag borde spendera mindre tid hemma medan katterna bor där. Jag ska typ städa mitt rum lite och sedan tagga ganska snart för att träna gym och gå på långpromenad, eventuellt chilla på bibliotek beroende på öppettider. Eftersom att läkaren misstänker astma, men vet inte hur lätt eller svår borde jag egentligen undvika konditionsträning tills på onsdag nästa vecka då jag ska testa mig. Promenader känns ändå ganska lagom och styrka på det. På fredag ska jag däremot spela badminton i en timme så det blir ju trevligt, men borde nog inte överanstränga mig innan jag vet till 100 % hur svår min allergi och eventuell astma är. Katterna ska ju egentligen bort så snart som möjligt för att jag ska kunna "tillfriskna" eller i alla fall må bättre och inte vara lika energilös som jag är nu, men jag får se hur det blir med det. Med tanke på att jag klarat typ 19 år med min allergi lär ju inte en extra vecka eller månad skada. Sjukt ändå att det dröjde nästan 20 år innan läkarna upptäckte min allergi och det var på mitt initiativ eftersom att jag var orolig bara för att jag kände mig hängig och energilös. En anhörig som jag pratat med tyckte däremot att det var skönt att höra att jag fick provsvaret så att jag inte längre är ovetandes, men kanske borde komma bort lite och hälsa på däruppe. Dock får jag se lite hur jag gör med det. Just nu känner jag mig bara tom och chockad och har svårt att hitta ord. Samtidigt är jag tacksam för provsvaret nu när både min hälsa och allergi förvärras för varje minut som passerar. 
 
Amen eller något:
 

I could never trust anyone who's well adjusted to a sick society.

Jag har knappt fått någon sömn, men ringde i alla fall sjukvården och pratade om provsvaret och bad en läkare utveckla vad det innebar. Det läkaren sa var i alla fall att jag inte ska bo tillsammans med katter och ju mer jag vistas med katter, desto värre blir min allergi och kan gå vidare till lätt astma och senare svår astma. När jag berättade att jag vuxit upp med katt hela mitt liv, från att jag var nyfödd tills idag då jag bor tillsammans med två katter så fick jag bara ett "oj". Därmed ska jag till läkaren nästa vecka för att kolla upp om jag har astma och jag frågade även om vaccin, men det var inte lämpligt. Däremot sa de att en allergi är en allergi så enda lösningen är att sälja katterna då jag riskerar min hälsa för varje minut jag spenderar i deras närvaro. Därför ser det ut som om vi ska sälja dem nu och jag känner mig helt tom för Eddie är typ mitt allt och gör många av mina dagar så jag kan inte fatta att jag typ kommer gå miste om hela resten av hans liv. Det gör ont inombords när jag bara tänker tanken, men tänkte spendera lite kvalitetstid tillsammans med honom och se en film eller bara ligga och krama om honom och lyssna på musik för jag vet inte hur lång tid jag har kvar tillsammans med honom innan jag måste säga hejdå typ föralltid. Jag kanske överdriver nu, men det gör så jävla ont inombords för med alla trauman och allt jobbigt jag upplevt så har min första katt som jag egentligen är för liten att minnas så mycket av, Iza och Eddie varit min räddning som skänkt mig mycket glädje och kärlek. Både Eddie och Iza har känt/känner liksom av när jag mår/mått dåligt och behöver/behövt tröst i form av lite gos. Frågan nu är bara hur länge jag varit allergisk och hur allergisk jag egentligen är/har blivit. Om jag fick välja skulle jag uppoffra min hälsa för att få behålla Eddie, men läkaren tyckte att det inte ens var ett alternativ. 
 
Mer inspo av Andrea Gibbins nedan och i rubrik, massa kärlek bara:
 
"Safety isn't always safe. You can find one on every gun" 
 
"But when I thought I hit bottom, it started hitting back" 
 
"When your heart is broken, you plant seeds in the cracks and pray for rain"  
 
"I started talking to the stars in the sky instead. I said, "Tell me about the big bang". The stars said, "It hurts to become"
 
"Remember, you didn’t come here to write your heart out. You came to write it in" 
 
"I have never met a heavy heart that wasn’t a phone booth with a red cape inside. Some people will never understand the kind of superpower it takes for some people to just walk outside. Some days I know my smile looks like the gutter of a falling house. But my hands are always holding tight to the ripchord of believing"
 
"Forests may be gorgeous but there is nothing more alive than a tree that learns how to grow in a cemetery" 
 
"I know you think this world is too dark to even dream in color, but I’ve seen flowers bloom at midnight. I’ve seen kites fly in gray skies and they were real close to looking like the sunrise, and sometimes it takes the most wounded wings, the most broken things, to notice how strong the breeze is, how precious the flight"
 
"Do you think anger is a sincere emotion or the timid motion of a fragile heart trying to beat away its pain?" 
 
"Everyone’s chest is a living room wall with awkwardly placed photographs hiding fist-shaped holes"
 
 

My mouth is a fire escape, the words coming out don’t care that they are naked. There is something burning in there.

FML. Idag fick jag hem provsvar från min panik/orogrej då jag typ skrev en A4-sida med alla symptom och olika diagnoser då det mesta stämde in på extrem trötthet. Allt var negativt förutom ETT så när jag läste provsvaret tog jag upp Eddie bror och kramade om honom hårt och grät och han slickade bort mina tårar. Han är min man azz, älskar honom obeskrivligt mycket. Däremot fattar jag inte hur den enda allergin jag har är kattallergi och jag bor liksom med två katter så det är ju inte så konstigt att jag ofta känner mig hängig osv. Citerat från provsvaret: "Det innebär att det är inte lämpligt för dig att ha katt men om du träffar på katt hos vänner och bekanta kan det vara bra att ta en allergitablett innan och det finns att köpa receptfritt på apoteket". 

Jag läste upp det hemma och vi överväger om jag ska äta allergitabletter varje dag och prata med läkarna om provsvaret och att jag helt enkelt flyttar hemifrån inom kort som det är tänkt. Annars måste de säljas och jag tror inte att resten av familjen är beredda att göra det och egentligen inte jag heller. När jag flyttar hemifrån vill jag ändå kunna träffa Eddie lite närsom. Det här blev i alla fall sjukt jobbigt, men jag är ändå tacksam för att jag vet vad det är och varför jag ofta känner mig dålig och hängig så att jag inte behöver oroa mig i onödan. 
 
Tidigt idag spelade jag däremot badminton så det var i alla fall AMAZING. Bara känslan att damma av mitt Babolat X-Feel Lite badmintonracket, sätta på mig kjol och random träningströja, träningsoverall och packa min badmintonväska, obeskrivligt. Jag agerade litt PT och det var skitkul och känslan av att spela med mina RSL fjäderbollar var dessutom obeskrivlig. De bollarna är sjukt sköna att slå med. Jag har dessutom saknat att kunna studsa runt på banan typ skitsnabbt och lätt - alla steg och slag som satt sig i ryggmärgen osv. Jag ska spela badminton igen nästa fredag så jag längtar galet mycket tills dess. Jag gjorde även 20 armhävningar på tå, plankan i 2 min och lite dips mot en bänk så det var ju också något, plus 7km promenad. Gudstjänsten var förövrigt sjukt bra och jag fick en frälsningsbön tillägnad mig och typ någon/några andra så det var skönt. Jag tror ändå att det finns en Gud och trots att provsvaret var jobbigt och tungt så är jag tacksam att det inte var något värre som är mer svårbehandlat så jag tror ändå att Gud lyssnat på min och andras bön. Det här kommer ju lösa sig tillslut. Resten av kvällen lär jag därmed deppa med lite deppmusik och typ se Titanic för att höja den positiva stämningen eller kanske A Walk To Remember eller någon annan film där det ej existerar ett happy ending. Däremot kunde det ha varit värre, bättre dagar är min destination azz. 
 
 
 
 
Amen eller något, Andrea Gibson i rubrik och nedan:

People pushed by force of habit, pushed for the pure pleasure of pushing, and they would go on pushing until you showed them you were willing to push back, at which point you would earn their respect.

Det blev ej utgång igår, tränade lite styrka och chillade galet. Däremot har jag hela veckan framför mig så det blir bra. Idag är det ju söndag, vilket betyder Gudstjänst. Efter Gudstjänsten tänkte jag prata litt med två Pastorer om planer inför mitt dop och hur jag vill att det ska vara osv så får jag se vad de säger. Jag lär dessutom gymma antingen innan eller efter så det blir också bra. 
 
Förövrigt tänkte jag kanske hänga på Hellströms måndag eller tisdag för öl och typ snacka eller så, men vet inte än. Billig öl (märker aldrig skillnad på prisklasser av vin, öl och starksprit) och lite deeptalk skulle sitta perfa. Annars lär jag gå ut fredag eller lördag när jag är tillbaka från kryssningen som är onsdag till fredag då jag kanske smiter ut eller får ett ok till att avgå för annars pallar jag typ inte.
 
Detta fick mig att tänka på tidigare påsklov då jag åkt på kryssning med en tjejkompis och vi hamnat på samma båt (Silja Line) som finnar, typ 19-20 barre, som åkt med andra elever från deras årskurs för det var typ någon skolgrej. Jag har i alla fall ett sjukt skönt minne från när jag var 14 och vi kände oss lite halvt coola när vi gick på "discot", eller vad de kallar det, och det var 18 års gräns. Vi såg i alla fall några skitsnygga killar så vi gick fram och började snacka med dem och ba "vi har också lite finskt blod" och sedan var alla "bror" så hängde vi med lite finska grabbar som var 18-20 barre. Det var i alla fall en kille jag typ hälsade på och vi sa typ inget till varandra, men han var sjukt snygg och sen typ kysste han mig helt random så hånglade vi typ sjukt länge så hon jag åkte med och en av hans kompisar satt och typ skrattade åt oss för vi höll på skitlänge och behövde ta drickpauser osv. Efter det skämtade vi lite om den kvällen, men påsklovet året därpå så åkte vi på kryssning igen och då var ju han jag haffade och hans kompis där så vi hälsade på dem, men taggade snabbt. Sjukt stelt azz, men lite roligt minne. Det stela med finnar är bara att jag inte kan prata finska och de suger på svenska och engelska så what to do. Sjukt bara att han var 5 år äldre än mig och är 24-25 barre i denna stund. 
 
Jag och Birgitta Stolt tänker lite likt ibland, ska bli intressant att träffa henne och bli intervjuad. Citat av något hon skrivit:
 
"Livet är så kort, så vackert och samtidigt så smärtsamt. Vi har förmodligen bara ett liv, och den korta tid vi är här önskar jag se livet i sitt fulla färgspektrum. De flesta barn lever ett liv i färg. Många vuxna, dock i svart-vitt. Kan en vuxen bevara barnets förmåga att se det stora i det lilla? Det är så lätt att fastna i vardagen, i diskbänksrealismens torftiga och meningslösa tillvaro. Ska man behöva gå igenom kriser, smärta och död för att uppskatta livet? När, när tappar vi barnets känsla för livets storhet, skönhet och mystik, NÄR?"
 
Massa kärlek till Paul Auster, citerad i rubrik och nedan. Om allt skiter sig kommer jag satsa på att bli poet, eller författare med en grund som är poetisk, vilket jag annars tänkt vid sidan av. Jag är nog ändå beredd att uppoffra ganska mycket för att skriva osv om jag är helt 100 på att det är vad jag vill eller bör syssla med i framtiden. Däremot ser jag mig själv som en amatör nu, men när jag är 30-40 år så kanske det kan bli något bra av mig ändå. Typ när jag är lite klokare, kan hitta finare ord och en djupare mening till saker:
 

So much there is to see, but our morning eyes describe a different world than do our afternoon eyes, and surely our wearied evening eyes can report only a weary evening world.

Min dag har varit trevlig, kanske ska ut ikväll, men har inte bestämt mig än. Annars vill jag ut typ onsdag, fredag eller lördag. Jag minns inte vilka dagar kryssningen kommer vara för jag lär nog gå ut då också, men känner att jag vill gå ut för att kunna slappna av, ha lite kul och glömma alla problem för en kort sekund. Däremot känns det bra med dagens överenskommelse om att jag ska flytta hemifrån när jag har fullständigt gymnasiebetyg för då räknas jag som vuxen osv. Jag längtar typ tills dess - att börja om på nytt och börja mitt eget liv. Typ också plugga till hösten, det blir nog grymt det där. Jag kommer nog både känna och må så mycket bättre när jag tagit det steget. Jag längtar också efter att kunna inreda mitt framtida hem osv, men det dröjer nog lite. Jag kanske bor hos någon vän eller så till en början innan jag har en egen bostad, typ studentlägenhet eller så.
 

All great and precious things are lonely.

Nu har jag avgått efter lite trevlig sleepover och fredagsmys (misstolka ej) hos plantan. Typ älskar namnet, mitt namn är dock Maria Ungdom så det är ju ännu trevligare men aa. Jag ska i alla fall på firande av min systerdotter hemma hos min storasyster och hennes man som lär hålla på i några timmar så jag lär avgå till 16-18. Tänk att mini är ett år nu, sjukt. 
 
Hoppas alla haft en grym fredag och får en fortsatt bra lördag och typ lov förövrigt.
 
Haters gonna hate eller nått, men alla kan ju inte älska eller tycka om alla (förövrigt Steinbeck, broder från en annan moder, i rubrik):
 
 

I seem to know that there’s a part of you missing. Some men can’t see the color green, but they may never know they can’t. I think you are only a part of a human. I can’t do anything about that. But I wonder whether you ever feel that something invisible is all around you. It would be horrible if you knew it was there and couldn’t see it or feel it.

Är hemma hos plantish nu och ska se nått på tv och hon har precis gjort kaffe åt mig så det är ren kärlek det där. Vi har också pratat lite om mina konflikter osv och har insett att hon är en bra vän som ba "skit i människor med negativ energi. Du är så chill och avslappnad osv pch förtjänar bättre". Och jag håller med. Jag och stela eller allmänt stressade och organiserade människor passar inte jättebra. Jag är litt kaosig ändå. Något som gjorde min dag: "jag har aldrig fattat vad det är med dig och utgångar/dricka,  men du är en djup, snäll, avslappnad person som läser Bibeln osv och när du går ut så skiter sig allt och du blir en helt annan person, men du är sjukt skön bror".
 
Inspo av Steinbeck i rubrik och nedan, börjar förövrigt bli lite taggad inför min intervju med Birgitta Stolt. Hon har ju tydligen skrivit i typ Tara, Aftonbladet osv så det blir kul att hon skriver en artikel om typ mig eller vad jag har att säga. 
 
 
 
 

I wonder why it is that when I plan a route too carefully, it goes to pieces, whereas if I blunder along in blissful ignorance aimed in a fancied direction I get through with no trouble.

Jag fick precis höra att jag kommer bli intervjuad av frilansare ändå. Mina svar är tydligen viktiga när jag ändå varit delaktig i skrivargruppen, är driven osv. Journalisten som ska intervjua mig heter i alla fall Birgitta Stolt, vet egentligen inte vem hon är, men fick en länk till hennes hemsida: http://www.birgittastolt.se
 
Det kommer bli spännande att bli intervjuad ändå, typ testa något nytt osv. Vad jag fått höra så är hon även sjukt avslappnad som person så det löser sig nog. Samtidigt är jag lite nervös inför att sitta framför henne och öppna upp mig, typ prata känslor, åsikter osv. Däremot är det en bra erfarenhet som jag kan ta med mig i framtiden eftersom jag ändå måste tänka mig för lite vad jag svarar, men det är i alla fall bra att jag kommer vara anonym. Jag vet egentligen inte så mycket om henne, tror inte hon är så känd eller så, men det blir nog bra i vilket fall som helst. Hon skriver i alla fall bra, i alla fall det jag läst, tänkte citera något jag tyckte var bra:
 
"Vi som knappt sett vår egen mörka skugga. Hur ska vi då klara av solförmörkelsen i vårt eget inre? Fly eller fäkta… När ormen förgiftat vårt paradis, är det kört då? Hur ska man förbereda sig för kriser, kan man det? Kan man leka rolllekar som barnen? Kan man läsa sig till all smärta man kan vara med om i detta livet? Eller måste man bara leva livet när livet pågår och möta det som mötas ska? Med eller utan förberedelse. I kris är inte ensam stark – då är ensam riktigt ensam. Då blir man hudlös och skör. Vi svenskar vill så gärna ha kontroll, inte visa smärta eller stora känslor utåt, det är fult, ociviliserat och för privat. Vilket fattigt liv. Det blir tydligt vilka som är de riktiga vännerna och vilka som inte är det. Ofta blir man nog överraskad över vilka vänner som faktiskt är RIKTIGA vänner. Resten är bara kontakter. Kris på kinesiska betyder utveckling. Kaos eller kris säger man är granne med Gud. Med andra ord har jag världens bästa granne och har även stor potential till stor förändring och utveckling framöver."
 
Ibland vet jag inte vad jag skulle gjort utan människorna i skrivargruppen. Vi har inte känt varandra länge, men som vi skrev som första utkast till presentation i vår blogg: "Under den korta tid vi känt varandra har vi ändå kommit varandra nära på grund av våra erfarenheter och delar både skratt, glädje och tårar". Det blir nog bra tillslut. Styrelsemöte i början av maj dessutom, fick mail om att det stora mötet var bra, men mycket att ta in osv.
 
Idag är det förövrigt mycket bättre, däremot ringde en och lackade på mig igår. Jag är inte den som blir arg och lackar på andra och därför har jag ibland svårt att veta vad jag ska göra när andra lackar och är arga på mig. Det slutade med att hon la på och ska ringa idag och fick meddelande om att jag inte ska stressa eller så, men att jag var fittig och att det känns som om jag inte kommer förändras och bli en bra vän. Det löser sig nog och lär lugna sig till nästa vecka så får jag se. Jag försöker i alla fall lösa det, men tänker inte lägga ner mer energi på att lösa något som bara handlar om att jag är dålig och gör fel. Planerna idag är i alla fall att förbereda lite inför ettårsfirandet imorgon, gymma kort pass och tagga till Plantan för typ sleepover eller så. 
 
Rubrik av Steinbeck och nedan av Hemingway, två sjukt inspirerande människor:
 
 

When it rains look for rainbows. When it's dark look for stars.

Jag insåg typ precis att det är torsdag och inte fredag, stelt. Ibland är jag sjukt blåst och efterbliven men jag kan ju inte vara smart hela tiden. Jag ska typ fortsätta studera Bibeln och skriva lite så det blir bra, 1h gym eller lite mer under kvällen och kanske lite till imorgon också.
 
Jag älskar förövrigt att frilansaren intervjuade de andra i skrivargruppen igår, men skitsamma, skulle ändå varit anonym isf. Sedan vet jag inte om jag kan öppna upp mig och prata känslor med en journalist med tanke på hur frågorna var formade osv.
 
Denna vecka är det i alla fall ok att vara lite fucked up. Kryssning blir nog också lite kul om jag går ut båda kvällarna. Förhoppningsvis är det skönt folk då också, men lite stelt att dyka upp ensam. Däremot löser det sig om man är finne för jag hamnar typ alltid i centrum då, men jag får se alltså. Kryssningen är i alla fall 16-18 april, alltså nästa vecka, så det blir nog bra.  
 
Skulle kunna bli mitt nya livsmotto:
 

We live in the era of smart phones and stupid people.

Dagens planer är att studera Bibeln och träffa min pastor om några timmar för att diskutera första och andra Moseboken. Följt av gym och promenad. Jag mår förövrigt lite bättre idag, men var sjukt bakis igår och hade varit vaken i lite mer än ett dygn så jag vilade mest under gårdagen. Det var roligt med utgång ändå, men borde druckit mindre. Dessutom var det segt att det regnade för mitt hår var bra när jag hade plattat det, men blev sjukt lockigt osv så det var sjukt osoft. Sedan kände jag mig inte så fräsch osv efter att ha varit dålig i en månad, men whatever.
  
Jag kan vara sjukt komplicerad som person, typ irl uppfattas jag nog som tillbakadragen, men sedan går jag ut och hamnar ofta i centrum, oklart det där. Det var ändå kul att gå ut eftersom att jag inte gjort det på evigheter så jag får se lite när nästa gång blir. Idag blir det ju chill, imorgon firande av systerdotter, nästa vecka kryssning med lite familj så det blir chill, eventuellt utgång då men det brukar ju vara mest finnar då, men de älskar ju mig när jag säger att jag är finne och kör standard "fattar inte varför du bor i Sverige, alla svenska killar är bögar".
 
Nästa helg är ju också ett kanske eller helgen efter det eller helgen efter det eller bara 10e maj när saker lugnat sig och några konflikter löst sig. Ibland känns det som om vissa överreagerar, vet att jag kan vara sjukt bitchig och iskall, men ibland är jag inte ens medveten om att jag är det så det kanske är fel att säga det, men ibland vet jag inte bättre. Det är ju inte lätt att göra eller vara på ett sätt som jag inte är van vid och hur mycket jag än önskar att det vore annorlunda så är jag fortfarande ärrad och formad av min uppväxt och folk i min omgivning. Anledningen till att jag ofta isolerar mig från folk är typ också ganska naturligt när jag växt upp med släkten på min faders sida så de har ju format mig på sitt sätt. Där är det ju standard att inte ses på åratal, vara stonefaced, allmänt asocial och tyst, vara smart och vis, men allmänt dålig på att visa känslor. Ett drag som de flesta där verkar ha är ändå att låsa in många känslor och "hemligheter", svårt att bearbeta saker och känslor, men framförallt svårt att veta var man ska dumpa aggression, ilska och bitterhet. Typ standard samtal med farbror efter att inte ha setts på typ 3-5 år kan vara:
 
"Hej längesen, allt bra?"
"Ja, verkligen. Jadå, själv?"
"Det är bra. Vad pluggar du nuförtiden?
"Läser lite ekonomi och samhällsrelaterade ämnen"
*Stoneface* "Visst blev köttet bra? Vår nya grill är verkligen grym"
Lång tystnad, ingen säger ett ord på typ en kvart-halvtimme
 
Ibland så:
 
 

It's so much darker when a light goes out than it would have been if it had never shone.

Det går inte bra för mig, är sjukt trött osv så jag bangar skrivargruppen. Jag tror i alla fall att jag ska däcka nu så det blir asbra. Min systerdotter fyller i alla fall ett år idag så det känns typ sinnes, ska fira henne på lördag. Förövrigt väntar jag nog med utgång tills 10e maj och kör vit månad med gym och proteinshakes för det får mig att må så mycket bättre. Gårdagen är ändå bara ångest osv, men shit happens. Eventuellt att jag väntar till nästa helg eller veckan därpå, men då är det ju typ nästan 10e maj så jag får se lite. Det blir alltid så mycket konflikter osv vid utgång så ibland känns det inte ens värt - typ alla lackar, någon blir sårad osv. Jag är ju inte perfekt och klarar inte heller av press osv från många olika håll så ibland leder det till saker som jag kanske inte ägnar så mycket eftertanke. Däremot är det roligt när vissa ser mig nu och ba "shit, hur har du gjort? Alltså vad har du tränat osv, du är grym". Det är sådant jag behöver höra betydligt oftare - beröm, positivt, värme, kärlek osv och inte massa hat, fördomar osv.

Så mycket kärlek:
 

"It's a new art form, showing people how little we care"

"The harder you fall, the heavier your heart; the heavier your heart, the stronger you climb; the stronger you climb, the higher your pedestal"

"Yes, I am a dreamer. For a dreamer is one who can only find his way by moonlight, and his punishment is that he sees the dawn before the rest of the world"