And there it was, everything she ever wanted. She could see heaven, it was real. But it was only a second later that she realised she would have to walk through hell to get there.

Idag är det alltså styrelseträff och jag ska både gå dit och hem (Nacka-Söder). Det blir nog bra och kan bli riktigt intressant.
 
Efter styrelsemötet tänkte jag skriva en debattartikel om frihet och jämställdhet eftersom att det är ämnen som jag återkommer till. Nu skrev jag bara några osammanhängande rader på 2min så jag tänkte ändra typ allt och få med exempelvis rasism (förtryck mellan olika etniciteter), religion (förtryck mellan troende och icke troende). Eventuellt förtryck mellan folk som gör misstag och har många brister, samt de som anser sig vara "flawless" och följer samhällets normer. Framförallt ska jag ju komma på en bra tes, tre klockrena argument och ett motargument (ex. om att samhället skulle bli ostrukturerat, i och med ökad frihet och jämställdhet), samt bättra min grammatik så att jag inte använder ordet 'förtryck' överallt:
 
"Årets val har lett till allt fler ställningstaganden, men i och med valet har det även byggts upp ett större förtryck mot olika folkgrupper. 
 
De kvinnor, som inte anser sig vara feminister, verkar bli förtryckta av andra kvinnor då partiet anses stötta jämställdhet. Men i grund och botten handlar det om att män tar alltför mycket plats, medan kvinnor hamnar i bakgrunden, vilket innebär ett förtryck mot män. 
 
Istället för att förtrycka olika folkgrupper visualiserar jag ett samhälle som präglas av öppenhet och frihet till att våga stå upp, säga ifrån och att vara sig själv, oavsett vad man har mellan benen eller på bankkontot"
 
"What Susie says of Sally, says more of Susie than Sally". Dvs någon som stör sig hårt på andra och har lätt för att bli avundsjuk, är alltså i obalans med sig själv. För om man nu skulle vara i kontakt med sina sinnen och försöka förstå sin och andras livssituation, skulle man ju även förstå bakgrunden till allt och ha färre aggressions problem:

I'm not playing hard to get, I am hard to get.

Idag är jag seg och kan typ få mens precis vilken dag som helst. Ok, har i alla fall skrivit upp mig på Pures gästlista nästa fredag och lördag. Det blir alltså antingen eller, då fredagen kanske inte fungerar, men w/e ska ändå bara SKS. Dvs minus slåss och K vet vi ju inte än, för det kanske bara blir några första basare. Därför räknas jag nog inte som "hard to get" som hånglar runt men i alla fall "hard to keep", men det är ju inte slampigt att hångra runt.
 
I alla fall, har precis insett drömmarnas dröm. Dock väldigt skev, men fortfarande. Tänk liksom om jag var gift och hade barn (helst en son och en dotter), så råkade jag och min framtida dotter vara menstvillingar. För då vet man ju liksom när man ska köpa tamponger och värktabletter och sedan kan ju jag och min dotter gråta framför en romantisk film, pga hormoner, så att min man och hennes framtida pojkvän tröstar oss med hångel och mys så att vi slår flera flugor i en smäll. Liksom dubbeldejt med min dotter samtidigt som båda har mens kan ju inte gå fel.
 
En del av mig längtar ändå tills jag bildar familj med någon som är bra för mig. Mina barn lär ju i alla fall bli jättesöta, öppna och knas ba "mamma/pappa jag har mens om 9 dagar" eller "jag låg i fre" och inga aggressionsproblem, samt många gulliga, men hemliga brev till grannar. 
 

Where there is nothing, there is possibility of everything.

Ok, har försökt att komma på något som jag kan vara på Halloween. Exempelvis. Aina, så har jag bojor eller sjuksköterska så ba "jag har läget under kontroll" eller ängel *oskyldig* eller skolflicka, fast lite "good girl gone bad", men annars så är jag ju bara djävul. Jag hittade btw den bästa beskrivningen för de sexrelaterade baserna dvs "4xF": French, feel, finger och fuck. Men tredje basen är ju nästan mer bj eller hj för min och de flesta tjejernas del, men det går i alla fall att relatera till fyra olika F = mitt mål kommer vara first base tsm med 1-7 pers, men eventuellt gå vidare med en pers. Jag har alltså aldrig heller gått vidare med fler än en pers under en och samma kväll, men det är inget som jag ångrar. 
 
Kände i alla fall Amen på detta. Jag har ju själv inte växt upp med religion, utan fördjupade mig i det när jag letat efter vägar ur min depression. Utöver det har jag ju även fördjupat mig i Estetik m.m. Så enligt min "tro" är det okej att läsa poesi skriven av en alkoholist, samtidigt som jag skriver, letar citat ur Bibeln och knäpper en starköl/lightar en spliff. Därför är det egentligen bara bra att älska och uppskatta många olika saker, hellre det än att klaga, kritisera eller hata. Det viktigaste för mig är alltså frihet till att vara den man vill vara, utan förtryck:
 

We are here to heal, not harm. We are here to love, not hate. We are here to create, not destroy.

Idag är jag depp igen, men är ju alltid det. Jag ska i alla fall kolla på serier, läsa, gå pw, träna på gym och prata med brudarna. Samtidigt har jag också mensvärk så det känns segt, ca 5 dagar kvar.
 
Jag ser mig inte som en "hämndmänniska", men jag antar att jag ibland kan hämnas de som sårat mig mest och under en längre period, dvs i några år. Samtidigt har jag en tendens att såra mig själv på vägen till hämnd så det är egentligen ovärt. Min bästa hämnd vore dock lycka och/eller framgång, men det är ju en lång väg kvar tills jag når dit. Samtidigt uppskattar jag min själsliga framgång mer än materiell framgång. Världen hade varit en så mycket ljusare plats om alla bara berömde och pratade med varandra, istället för om:
 

Write what disturbs you, what you fear, what you have not been willing to speak about. Be willing to be split open.

Gud vad skönt, har gått pw och försökt samla mina tankar innan PLL. Jag vet i alla fall att folk (dvs några få som är äkta mot mig) finns och stöttar mig i mitt beslut och hoppas på en förändring så att jag slipper denna eviga stress och tomhet. Det känns i alla fall skönt nu när jag inte är lika ensam som sist. Då kände jag mig som den mest udda människan på jorden som behövde prata med skolkurator, BUP, och hitta på vita lögner för att jag inte var beredd att prata om allt med vänner.
 
Jag skrev även innan min pw och tänker verkligen på hur skevt samhället kan vara. Folk verkar kunna gå över lik bara för att få tag på framgång eller märkessaker, medan känslor hamnar i bakgrunden. För vem bryr sig egentligen om hur någon mår så länge den klär sig anständigt, bor fint och ler mycket?
 
"Saker var nästan aldrig som de såg ut att vara. Vi levde i ett samhälle där ytlighet innebar innanförskap och allt själsligt ledde till ett utanförskap. Därför, när jag var tyst och uppfattades som tråkig, otrevlig eller allmänt frånvarande, handlade det mer om att jag var deprimerad. Min tystnad var aldrig något personligt, det gjorde bara för ont för att ord skulle kunna formas"
 
"Alla föds med en stark gnista och jag var väldigt speciell som både uppskattade och brann för det mesta. Men med tiden blev jag alltmer förtryckt och min gnista lyste allt svagare tills den bara glödde. Det är just den glöden som jag numer försöker hålla vid liv; den sista delen av mitt barnasinne och all passion som jag kan hämta därifrån"
 
Just nu är jag i alla fall mest trött på att lida och må dåligt, men jag vet att jag kommer vara 1000 gånger starkare när jag tagit mig ur min depression och ensamhet. Btw (något positivt), jag ska i alla fall unna mig ett glas av min dyra märkeslättmjölk från Arla. Den finns att köpa på bland annat ICA, Coop osv och jag tror att det kan bli höstens och vinterns stora trend. Dvs bra om folk mjölkar mycket, men frågan är bara vad.
 

Money attracts the females you want, struggle attracts the woman you need.

Min vinterjacka kostade tydligen 500kr och inte 700-800kr, shit dyr. Skämt åsido, men den är väldigt fin och jag är tacksam. Jag tycker i alla fall att det finns en skillnad mellan pris och värde. Saker som är ovärderliga för mig är exempelvis kärlek, stöd från andra, folk som lyssnar och förstår mig. Som att jag nu ska till föreningen för att lätta på tankar och känslor, samt få hjälp med att skriva ett "avskedsbrev" (tillsvidare) till min pappa. Det känns i alla fall jobbigt. Jag känner mig depp och inga ord kommer någonsin göra det okej. Därför hade det varit så mycket lättare om jag hade en låtsaspappa eller så som kunde ta över själva "papparollen" - sköld, stöttepelare m.m. Men nej tyvärr. Därför kommer jag nog alltid ha ett tomrum inom mig, och bara folk som växt upp med en förälder kan nog förstå den känslan.
 
Bästa <3 Jag drömde btw att jag hade en son som var ca 8 månader gammal och jättesöt. Sedan vaknade jag upp så ba "aa fast nee".
 

Tänk på avståndet mellan fakta och fördom.

Jag dök inte upp till skrivarträffen, men gick en lång och välbehövlig promenad. Jag fick i alla fall stärkande ord av brudarna. Bland annat: "Sara LOVA att du ringer om det är något. Vi vet att du har lätt för att isolera dig när du mår dåligt, men vi, om några, förstår hur det är med din grad av familjeproblem och vi finns här för dig när du behöver oss".
 
Det var i alla fall skönt att höra, men just nu känns det bara knas. Tänk liksom om det här är slutet, dvs att jag träffade pappa för sista gången i somras. Samtidigt var det nog rätt val, men om han någongång skulle förändras och bad om förlåtelse istället för att skylla ifrån sig, då kanske jag skulle ta upp kontakten igen. Imorgon ska jag i alla fall till föreningen för ett enskilt samtal där jag kommer få hjälp med mitt brev till pappa.
 
Typ min största rädsla. Dvs att bli bortglömd bara för att jag inte pratar, syns eller hörs 24/7, utan håller mig ofta i bakgrunden:
 

Forget about your friends, you know they’re gonna say we’re bad for each other, but we ain’t good for anyone else.

Först var jag jättedepp och ba "pallar inte komma idag", men J ringde och ba "joo Sara, vi fattar, lyssnar och kommer självklart vara ett stöd till dig". Därför känns det lite bättre nu, men vi får se. Jag tror i alla fall att jag skriver ett brev till pappa lite senare idag för jag kan liksom inte svara när han ringer. Btw älskar när folk ba "ny vinterjacka för några lax" så kommer jag och ba "ny vinterjacka för 700-800kr från Vila" (dyraste jackan jag ägt har gått på 2000kr), men w/e tycker om den mkt.
 
Jag borde typ vara problembarnens mamma = bara massa problem, men ändå lite charmig emellanåt. Det här handlar ju typ också om mig: "Du rubbar hela min existens. Välkommen":
 

Varje träd har en rot, varje hus en byggd grund. Det är bara min som ryckts bort från mig. Gud, när ska jag bli fridlyst. Slå upp i en bok, hon är en ovanlig art. Så förbjudet att såra, sätt henne tillbaks där hon stod.

Måndag idag = skrivarträff. Det blir nog asbra och spännande med update. Jag har själv inte haft kontakt med min fader på ca 2-3 veckor. Jag har alltså valt att bryta kontakten igen, men vet inte om det framgått någon bra anledning. Därför borde jag typ skriva ett brev eller så, det gör i alla fall ont att prata i tele. Därmed något bra med att gå ända från Nacka till Söder och tillbaka - jag får utrymme att rensa alla mina tankar. 
 
Skrev lite skevt och deppigt, "sitting silently beside a friend who's hurting may be the best gift we can give":
 
"När jag var tyst, pågick ett oväder inom mig. Jag blödde och hade svårt att se rakt. Därför behövde jag någon som tryckte min hand och lyssnade på både mina ord och min tystnad. Någon som brydde sig tillräckligt mycket för att inte lämna min sida när jag var alltför dyster eller nedstämd. Jag visste ändå att det skulle bli bättre, men först behövde jag lägga ned tid på att gå under lite, och blöda, av allt som tidigare sårat mig"

Life can be a bitch, so can I.

Idag har det verkligen inte hänt mycket, men imorgon är det skrivarträff med girlsen och styrelsemötet är typ också denna vecka. Snart ska jag i alla fall gå samma runda som igår - dvs 8km och se nyaste avsnittet av TVD. Trevligt. Btw, det låter verkligen som om jag kommer ha haffmode på Halloween, men det blir nog lite så, ba annars då? och lite urringning lixx. Jag har ju deppat så mycket och inte heller haft råd att gå ut sedan veckan efter att jag fyllde 20år så lite drama borde det ändå bli. Vill egentligen bara ut och ha kul och hoppas på att jag inte har mens då för jag är alltid depp då.
 
Jag vet att så länge jag inte bearbetat allt, kommer jag alltid vara sårbar och lida. Därför är det viktigt för mig att göra det - att gräva till grunden av allt som gjort mig så reserverad och sålla ut det som sårat mig mest. Jag skrev lite slarvigt osv:
 
"Vissa såg inget stopp, utan fortsatte att förtrycka bara för att känna hybris. Där låg även skillnaden mellan mig och dem. Jag brydde mig mer om andra, än mig själv. Samtidigt ville jag inte se dem gå ostraffade och tänkte 'de som gett sig in i leken får leken tåla'"
 
"Det var helhet som skrämde mig mest - känslan av hybris och att vara komplett. Jag hade en fallenhet för trasiga människor, utan skörhet fanns inget jag kunde laga eller älska. Därför hade jag hellre en liten cirkel med problembarn, än en stor cirkel med ytliga relationer. Inget var mer attraktivt än någon som bestod av brister och goda intentioner"
 

Kiss me, it's the law.

Efter massa depp så är jag nu lycklig eller i alla fall glad trots att para avgått. Idag skulle jag egentligen spelat badminton, men har skjutit upp det till ca. nästa vecka pga lätt feber men ser verkligen framemot det. Istället ska jag träffa en av brudarna och hjälpa henne med engelska uppgifter, samt skriva och prata problem. 
 
Skrev lite djupt, men slarvigt på 3 min:
 
"Min största rädsla var att bli utnyttjad - folk drogs till utåtriktade personer och till skillnad från många andra, var min botten väldigt långt ned. Därför drömde jag om ett liv där jag levde och inte bara överlevde, men mina problem gjorde mig förtryckt. Samtidigt som min fasad var mörk och dyster, var den även äkta och unik"
 
Min dröm man <3 = jag. Btw, tänk om min mens börjar senare än 27e oktober så att jag har det på Halloween, men samtidigt kanske den börjar tre dagar tidigare som den gjorde sist. Vi får se helt enkelt, djävulens haff hänger på en skör tråd. Jag ska i alla fall hångla med minst en.
 

I want to be inside your darkest everything.

Jag håller på att gå under av stress och panik, men känner att jag måste ta tag i jobbsökandet och anstränga mig lite mer för att få en stabil ekonomi. Det känns i alla fall allmänt kört:
 
- Jag har inte råd med SL.
- Jag har inte råd med mitt linsabbonemang och äger inga fungerande glasögon (har linser för 5 dagar kvar = får klara mig med min dåliga syn, ca -2,5 och spara till bland annat Halloween utgång).
- Jag har precis råd med teleräkning.
- Jag kommer inte ha råd med julklappar.
- Jag har inte råd med shopping eller att unna mig själv någon form av avslappning.
- Jag har inte råd med gymkort när det gått ut den 4e november. 
 
LML, men det löser sig, ska ju spara pengar till egen bostad. Lycka till Maria, väldigt bra flyt i livet m.m. Jag ska i alla fall kolla med något dagis och sedan får vi se hur det blir med Yasuragi. Jag har i alla fall antidepp, men oklart hur bra de hjälper mig när jag deppar. 
 
Gick iaf 8km och skrev lite efteråt. Jag kanske borde bli poet. Dvs. i framtiden, när jag blivit bättre på att skriva:
 
"Mina ögon dolde mer smärta än vad många kunde ana. De lyste av ensamhet, likt två ljuspunkter som inte hörde hemma på denna jord. När jag var bland folk, kände jag mig alienerad. Det var alltid något extraordinärt med mig och väldigt få kunde förstå mig på djupet. Därför väntade jag inte på att bli sedd, utan snarare respekterad och förstådd"
 

I killed someone you see, I killed the girl who used to be me.

Gårdagen var trevlig, bion blev en kompromiss, men ångrar inte att jag gick med på den. Vi såg Gone Girl, den hade i alla fall många oväntade vändningar och var ganska bra. Sedan gick jag ju också till och från bion, vilket var skönt. 
 
Just nu är det även knas för mamma är trött på att jag inte har någon större aktivitet och att jag inte drar in para. Därför tycker hon att jag ska söka jobb på ICA eller dagis. Yasuragi vore ju bra, men dagis är också helt ok. Samtidigt känner jag mig väldigt slutkörd, både fysiskt och mentalt, pga all stress och depp. Men definitionen av paraknas är ju att inte ha råd med SL, så jag måste se till att lösa den biten. 
 
Amen. Seriedag idag <3 

Para kommer, para går, men Maria består.

Aa tja, livet är ganska fint ändå. Jag har gymmat, gått på promenad och mamma bjöd mig på sushi. Snart ska jag iaf gå till bion (leker Ove och sparar para till räkningar) och efter bion ska jag gå hem, men det är soft med promenad. Just nu lever jag typ för Halloween, vem vet jag kanske får ligg (?) Det är i alla fall bra. Jag kommer få dricka, har sparat pengar till SL, kommer vara full och glad och njuta av livet, (ut)klädd som djävul. Ganska standard, men känner att det passar mig riktigt bra. Maria = syndare.
 

Never kick me when I'm down, because when I'm back up, you're fucked.

Jag ska precis gå promenad, samt gymma litt och ikväll ska jag på bio. Btw 10 dagar kvar, det börjar bli dags. Värktabletter finns i alla fall = väl förberedd.
 
Skrev litt, tb 10min sedan. Någon som gått igenom några år av mobbning, en förälder som behandlat en dåligt och suttit inne, ingen sammanhållning i släkt, para knas, depression och bara massa kritik osv skulle förstå varenda drag jag gjort och även hur liten jag känt mig (ex. hur svart allt var i mitt 15 åriga liv):
 
"Om du tog på dig mina skor och gick i min terräng, skulle du säkert varit likadan - lika sårbar, ensam och introvert. Föreställ dig ett liv där du hade alla odds emot dig, då vore du halvvägs där"
 
Bra skola Maria, styrkekram <3

“Neither a lofty degree of intelligence nor imagination nor both together go to the making of genius. Love, love, love, that is the soul of genius"

"The way people see others is a reflection of themselves. Your personality comes through when you talk about others and interact with them. Someone who doesn't know you would be able to tell a lot about who you are based on simple observation"

"Youth is happy because it has the ability to see beauty. Anyone who keeps the ability to see beauty never grows old"